Trimmad, testad och godkänd

Var på rangen här om dan, var det i förrgår tror jag, och sköt in första ett par serierna med bössan. Ett sånt trycke! Trimmade ju ner slaglängden på slagstiftet 10mm så upphaket vid repetering blivit kortare och alltså trycket avsevärt förbättrats. En ganska enkel insats som var gjord på några minuter med enkla medel ute i verkstan. Bara slipa ner upphaksytan på cocking peace och slaglängden var nere på 17mm istället för originalets långa 27. Låter kanske inte så mycket med en centimeter men det gör betydande skillnad i det här sammanhanget. Och i och med att jag trimmade ner ytorna trimmades trycket i samma veva och ny bryter den som som en glasstav, helt perfekt. Nästan så jag har lite ångest inför att byta avtryckare men det lär jag göra ändå. Jag vill ha profilen på bössan med nya boltshrouden jag beställt från Brownells och med den behövs ny avtryckare med sidosäkring. Det blir nog bra för den där avtryckaren har ställbart trycke.
Klåpare som man är ibland glömde jag i min blinda iver att provskjuta min trimmade bössa ta med mig systemkameran. Därav dagens urusla bild som jag i nödens bittra timme lyckades knäppa med mobilen av årsmodell cirka retro. Vad jag då med detta eländiga tilltag ville åstadkomma var ett bildminne att spara av detta spännande lilla äventyr kallat premiärskjutning med projektet. Lycka non the less, ty det var en stor fröjd.
Enda orosmolnet med mitt ingrepp på trycket var främst att det skulle bli osäkert, att det skulle bli för fint och därmed kunna orsaka oavsiktlig avfyrning. Detta var förstås en onödig oro, jag utsatte bössan, naturligtvis tom, för diverse hårdhänta tilltag i avsikt att orsaka tryckeshaveri, dock utan att lyckas. Inga hårda stötar, inget slammer med slutstycket fick den att klicka utan att avtryckaren var med i spelet. Sålunda säker nog att ladda och ta med på skarpt test. Där kom nästa moment av förvisso missriktade oro vilken gick ut på att slaglängden skulle vara för klen för att åstadkomma antändning av tändhatten på patron. Givetvis en helt befängd misstanke, det small naturligtvis varje gång. 17mm slaglängd med modifierad cocking peace och fjäder från en CG63 gjorde jobbet utan några som helst protester. Tvärt om var hela operationen så lyckad i varje aspekt man alls kan önska.

Alltså har jag kortat ner slaglängden och därmed upphaket på slutsycket vid repetering respektive avfyrning. Två effekter av ett enkelt ingrepp. Kort och distinkt, för att vara en m96 mekanism, repetering och inte minst ett utomordentligt krisp trycke. Allt detta i en ombyggd gammal bössa som numera känns riktigt trevlig. Inte på något sätt för att den inte är trevlig som original m38 för det är också väldigt angenämt, om än på ett helt annat sätt. I ombyggd och lätt trimmad form är den betydligt mer av ett jaktvapen än något annat.

Balansen är förnämlig för att använda ett ord som känns lämpligt. Kolven är nätt samtidigt som den känns robust och avsaknaden av pistolgrepp ger verkligen precis rätt känsla. Just den här kolven är dessutom rätt trind i dimensionerna där avfyrningshanden greppar, rund och mjuk. En detalj jag uppskattar omåttligt. Tror det kan bli riktigt bra med trycket från Bold på plats då den har lite annorlunda form på själva avtryckaren. Den går liksom lite mer bakåt i en rundad form som får hela trycket och därmed greppet att hamna i en positiv position. Detta återstår att se men av det praktiska testet hittills tror jag mig veta på förhand. Eftersom greppet redan nu är så bra som det kan det bara bli ännu bättre med ett litet förflyttat grepp bakåt.
Piplängden om 60cm som den har är inte på något sätt kort men heller inte lång. Den är för den här bössan precis rätt, längden på pipan tillsammans med kolven ger en närmast unik balans jag nog inte upplevt på samma sätt i ett annat gevär. Helt klart unik eftersom den inte liknar något annat, riktigt. Den känns väldigt bra helt enkelt.
Bakkappan var en fröjd dessutom, mjuk och fin samtidigt som den förlängde stocken precis så mycket att den kom att passa mig precis perfekt. Anläggning och sikte kändes fint och de fasta riktmedlen överraskade under praktiska förhållanden. De syntes riktigt bra i alls in enkelhet och nu om nånsin ser jag fram emot fler utflykter till skjutbanan. Nästa gång ska jag ta med bättre med målmaterial och förhoppningsvis är banan inte fullt så igensöad.

Önskar verkligen jag kunde byta tillbaka till en Jeep Cherokee igen, en vanlig bil var närmast en utmaning att plöja sig ut till banan med. Det gick men det var på gränsen. En svävare hade varit bra, eller som sagt en Jeep. Anständigt fordon det där, nästa bil blir tveklöst just en Jeep Grand Cherokee.

Målmaterial hade jag inget med mig men det satt en testskjutningstavla uppe som jag sköt några skott på för att se om jag skulle träffa alls. Det gjorde jag, inte en fantastisk träffbild men så sköt jag stående utan stöd på 80 meter, lätt andfådd efter att jag kollat målmaterialet först. Pulsa genom halvtöad snö utan kondition är ingen bra idé direkt före skott på fri hand men så var det primärt en funktionstest av min trimmade mekanism. Den fungerade som sagt utomordentligt bra och så träffade jag tavlan dessutom. Nästan så man fick lite hopp om att det ska kunna gå riktigt bra vid nästa lite mer välarrangerade testskjutning. Med riktig ammo, nu testade jag med kronans gamla trubbiga övningspatroner. Som bevisligen både fungerade, träffade min trötta kontition till trots och dessutom doftade härligt välbekant bränt. Krutrök luktar alltid gott, särskilt efter några härliga stötar rekyl mot axeln.
Så så snart snön sjunkit undan lite mer blir det att packa med sig Lapua FMJ som jag har ett par askar för test. Borde funka bra. Dessutom ska jag då ta med kameran och en termos kaffe, det ska bli en heldag, eller halv i alla fall. Mycket skjuta och då med stöd.

Min bössa liknar ingen annan och det gillar förstås jag,,


//The Orator