Årets skyttepremiär avklarad

Kyligt men härligt soligt, med andra ord en dag att ta sig ut till klubben och skjuta årets första serie med pistol och revolver. Precis, High Standard .22LR och S&W .38Spl. Och det gick ju bra och trevligt var det nåt helt fruktansvärt och inte var det så illa kallt heller faktiskt. Kallt men med rätt kläder helt klart uthärdligt, för att inte säga rent njutbart för det var precis vad det var. Lite vår i luften måste jag nog säga, särskilt nu framåt eftermiddan. Ibland undrar jag nästan varför jag inte varit ute och skjutit hela vintern för så hemskt är det faktiskt inte om man klär sig ordentligt. Till och med greppet om den svinkalla pistolen var riktigt mysigt. Förvisso sannolikt delvis solens fel för aldrig så lite solsken brukar ju tina upp vilken situation som helst. Nåväl, inte en dag för tidigt på året att skjuta några riktigt härliga serier.
Första serien med .22:an blev en lätt oväntad 45 poängare som dessutom var snuddande nära att vara en 46:a. Jag orkade inte tolka utan avgjorde med ögonmått att det nog var en 45:a. Helt okej med tanke på att jag inte avlossat ett skott på bra länge, dessutom i relativ kyla. Lite senare kom den, årets första guldserie om 46 poäng. Det kändes bra.
Dessutom sköt jag med Smithen och det gick bra det med och laddningen med 5,0 grains N340 bakom en 158 grains kopparpläterad TC kula. Inbillar mig att den kändes nog aningen styvare än motsvarande laddning med N320 men det tål att undersökas närmare. Har en del laddat av båda så det får bli en mer jämförande test nån dag. Det var verkligen en stor fröjd att lyssna på smällen av .38:an och känna den mysiga rekylen i handen igen. Revolver är verkligen väldigt trevligt.

Siktet på Smithen är måste jag säga riktigt bra, trots att det är fast, eller snarare tack vare skulle jag drista mig att säga. Siktbilden blir väldigt skarp och fin då kornet fyller siktskåran perfekt för min smak. Det betyder ganska lite luft mellan sikte och korn. Och formen på hela siktet i sig ger en lite egen siktbild i sig. Jag gillar den skarpt och jag tror vi kommer komma bra överens framöver lilla Smithen och jag.
Rätt laddning till Smithen blir ett av projekten för våren. Nu har jag en hel del kulor hemma av typen jag köpt förr och som är av konisk flatnos modell på 158 grains, coatad med nån skum grå färg. Funkar dock enligt min erfarenhet hittills, vilken må vara relativt liten men vad jag sett av den går den bättre än motsvarande kopparpläterade variant. När jag sköt med CZ revolvern jag hade i somras gick dessa kulorna betydligt bättre än den andra sorten, den kopparpläterade alltså. Idag sköt jag bara kopparpläterat för jag hade just en liten sats laddade patroner med den kula över som jag laddat med N340 krut. Nästa sväng blir det att jämföra de olika kulorna och krutsorterna mot varandra då jag har lite av varje laddat i skåpet. Sen blir det att laborera järnet med den skvätt N340 och coatade kulor jag har tills det blir dax att köpa nytt krut. Vilken sort det blir återstår att se.

Dessutom gillar jag min gamla High Standard, ombyggd så smått som den är. Rak i kolven, lite ful och cool på samma gång. Men den har en speciell balans och kommer man väl underfund med hur man ska greppa den skjuter den snuskigt bra. Några serier idag var riktigt tighta men satt lite åt endera hållet från tian sett. Hade jag satt träffbilderna lite mer åt så att säga rätt håll hade jag om inte satt en femtiopoängare så i alla fall ett par förtinior åtminstone. Synd att man skjuter sådär snygga träffbilder på fel ställe på tavlan ibland, men samtidigt gör det ju inget, det var inte tävling. Dessutom är det träffbilden som räknas. Lite.

Nåväl, det firar vi med en kall eftermiddaspilsner från Ica,,


//The Orator