Inte än men snart är det klart, sista handen lades för en stund sen genom att stocken fick sig ännu en polering och lite nytt vax. Där ska den stå i några dagar nu för att mogna till slutgiltig polering med lämplig polerduk. Fast sista handen som jag sa var det förstås inte, inte sista, för än återstår det absolut vitala; nya trycket och bulthuvet. Och nya slagstiftet, eller som det faktiskt mer korrekt heter på engelska: Cocking Piece (vet inte hur den svenska termen lyder). Alltså hela den delen som sitter med slagstift och uppspänning med fjäder och allt. Ett kit som påtagligt förbättrar operation och trycke, vilket ska bytas till ett med sidosäkring. För egen del lutar det sen länge åt Bold. Originaltrycket lämnar en del att önska då det är grovt och gjort för militärt bruk under andra världskriget. Man lade inte ner helt mycket energi på att göra det extremt på något sätt om man säger så. Det fungerar givetvis bra men då trycket utgör den kanske känsligaste delen på ett vapen skadar det inte att göra det så fint som möjligt. Något man av förklarliga skäl inte brydde sig mycket om vid krigsproduktion, därav mitt intresse för att själv byta ut det till en bättre variant.Så även fallet med den berömda, eller på sina håll närmast ökända, flaggsäkringen, den relativt osmidiga saken den sitter där nu, på bulthuvet. Vet inte vad det heter på svenska heller men på engelska kallas det Bolt Shroud. Bulthuve säger jag. I och med att jag har för avsikt att ta bort den befintliga (flagg)säkringen som sitter på just bulthuvet behövs en annan, vilken alltså sitter på trycket från Bold (eller Timney om man nu föredrar det). Ett litet urtag i stocken är allt som krävs för att det ska bli bra, och mycket smidigare att hantera, och snyggare. Även om jag kan tycka flaggsäkringen är lite charmig och faktiskt funktionell på en bössa i original, men nu är det inte en bössa i original det är fråga om. Jag bygger om, ganska radikalt, dock utan att göra sådant våld på originalutförandet än att det lätt monteras ihop i sådant skick om man skulle vilja. Det är det fina med utbytbara delar.
Det jag gjort med bössan hittills är egentligen att plocka isär den i småbitar, ställt originalkolven åt sidan och gjort en ny av en gammal m96-stock. Metallen har blånerats om och slutstyckesspärren har snyggats till. Härnäst ska alltså ett par utbytesdelar monteras istället för originalen för att ge bössan ett bättre trycke och inte minst en mer slimmad profil, eller annan estetik om man så vill. Lite annan funktion och ganska annorlunda utseende för ett ganska markant annorlunda syfte än den ursprungligen tillverkades för. Numera är den gamla krigshästen på god väg att bli en dugande och smidig jaktbössa.
Allt tar sån tid eftersom jag låter det göra det. Inget ska slarvas till bara för att man blir så ivrig att man får svårt att hålla sig men det måste man. Ska det bli bra kan man inte ha bråttom. Gör man det begår man snart misstag och dessutom tar vissa saker tid helt enkelt, och ska det göra. Som oljning av stocken till exempel, trä tar tid på sig att mogna. Nu börjar det dock dra ihop sig på allvar i och med att sista vaxningen lagts på, även om det säkert kommer bli fler vaxningar vid behov framöver men det räknas snarare som underhåll. Nu är den så gott som klar.
Bara vaxet får härda färdigt så är det bara att sätta ihop och åka till rangen för att testa. Nu kan det bli så att jag gör det bara för att jag så gärna vill prova den för sen ska den som sagt få ett par nya delar till innan den är helt färdig. Men provskjuta är man väl värd efter all denna tid av pyssel så det får nog bli så. Dock känns det lite halvkonstigt att sätta ihop den innan den faktiskt är helt klar men det kanske inte gör nåt, vi får väl se hur det blir.
Sen på lite längre sikt blir det att skaffa siktesbas till ett kikarsikte, ett LER (Long Eye Relief) att montera där järnsiktet nu sitter. För så långt har jag kommit att siktet sitter på och kornskyddet likaså. Båda har blånerats om så de är lika fina som resten av bössan, det ser riktigt trevligt ut. Såhär såg det ut före. Så tills vidare blir det att skjuta med järnsikten men det funkar ju det med. Folk har ju faktiskt klarat sig bra och klarar sig fortfarande utmärkt utan optiska sikten, men klart är förstås att ett kikarsikte har sina fördelar. Särskilt på en bössa i den här eminenta kalibern som är 6,5x55, långskjutare av klass. Men så är det inte så dumt att lära sig skjuta på längre håll med gamla järnsikten med, för behärskar man det behärskar man verkligen sitt verktyg. Men hur old scool jag än är vill jag ha ett kikarsikte, även det får vänta.
Nu har jag bara sett mitt projekt för mitt inre, i färdigställt skick alltså, och den bilden säger mig att det här kommer bli en utomordentligt smidig bössa. Kolven känns lagom lång, jag gillar att den inte har något pistolgrepp, även om jag inget har emot stockar med sådant, och så känns det som den kommer ge bössan i sin färdiga helhet en helt unik balans. Inte minst. I jämförelse med bössans original blir den här betydligt lättare och hela bössan smidigare. Märkligt nästan för det är liksom samma vapen fortfarande, bara det att stocken numera saknar handskydd på ovansidan och så har den slipats ner en del. Nu vägde jag aldrig originalet innan jag gav mig på den men viktskillnad blir det. Även mot originalet som satt på som nu står i förvaring i skåpet. Men främst känns det som den blir betydligt smidigare på nåt sätt, även om den i redan i original faktiskt känns riktigt bra. Ja, det ska verkligen bli spännande att känna på den i praktiken, vilket jag snart ska få. Och då kommer bild på undret i sin helhet publiceras här. Fast inte klar, bara sånär som på de sista men nästan avgörande delarna som alltså ännu inte är på plats, men det kommer. Var sak har som bekant alltid sin tid.
Min nordiska bössa, mitt projekt. Det har hittills varit en resa av episka proportioner, en sann glädje av lärande, svett och möda. Resultatet av en idé växer fram för ens händer efter av vad hjärnan först skapat i form av något så abstrakt som en tanke. Inte utan att man förundras av processen som sådan, från tanke till verkligt, fysiskt resultat. I det här fallet alltså en udda bössa byggd på en gammal relik från andra världskriget. I värsta fall hade den slutat sina dagar i en skrotbinge, eller ve och fasa som sönderrostad och bortglömt i nåt mögligt mobiliseringsförråd. Eller längst in i skåpet hos någon som inte tyckte den var något att ha. Hu så illa, men ack då så bra den hamnade hos mig istället. Nu har den blånerats om, ska få nya delar och en ny kolv, specialgjord för just den. Man skulle väl utan risk för överdrift kunna påstå att den fått ett nytt liv, en andra chans.
Låter som jag gillar min bössa och det göra jag verkligen. Ljus kolv i Bok, oljad och vaxad med linolja och bivax, polerad helt för hand från början till slut. Och blåneringen tål att upprepas verkar bättre än jag nånsin hade vågat hoppas på eller tro, -vanlig kallblånering. Tack vare omblåneringen av pipan som jag slipade om att blånera på nytt vittnade om en oväntad slitstyrka. Det var inte utan att det krävdes en hel del möda att få bort så uppenbarligen hade den bitit sig in riktigt bra i stålet. Javisst, men tänk så bra. Och tänk sen så fint det blir tillsammans, det där ljusa trät med sin smått egna karaktär mot det blåsvarta stålet. Ett sånt resultat kan man inte annat än förlora sig i beundran inför.
Gammal bössa som ny, synd att man inte kan rädda fler..
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar