Trästock - del 5

Plötsligt slog den stora lusten till och genast sitter bakkappan fint på plats. Genast ser det mer ut som en bössa än ett stycke inoljat trä, vilket det förvisso fortfarande är men ändå mer av en gevärskolv, på riktigt. Med den på plats känns det plötsligt som projektet som stannade av lite mitt i fick nytt liv. Lusten kom över mig och idag har jag pysslat med det där större delen av dagen. På prickiga köksbordet för köksbord kan användas till förvånansvärt mycket. Bra det för ute har det regnat större delen av dan, javisst, regnat. I slutet på december, mitt mellan jul och nyår, vansinne. Typ tio grader varmt och grådask till pissregn på tvären. Världen är sannerligen på glid.
Nåväl, världen och vädret må vara på brant lut åt fel håll men mitt projekt bär av åt rakt motsatta riktningen. Framåt med andra ord. Praktiskt taget skulle jag kunna sätta ihop den för provskjutning nu när bakkappan är på och allt men det ska jag inte göra. Först ska allt bli klart, allt, sen ska den sättas ihop, inte en minut förr. Och än är en del kvar att göra, blånering står på tur och till det köpte jag lite prylar igår.
Fast att få bakkappan på plats är som sagt ett stort steg mot färdigställande då den var en av de större grejerna att få till. Jag har aldrig monterat en bakkappa förut, särskilt inte en universal som ska passas in. Lite spänt var det allt, kanske därför det tog ett tag innan jag tog tag i det och satte igång. Men det var ju kul, helt fantastiskt roligt arbete. Det är ju lite spännande att göra något nytt, nåt avgörande som detta, att få till det och inte klanta bort det hela. Hade den hamnat snett vore det katastrof men jag fick till det och nu sitter den där och jag är i tilltagande sugen på att redan börja med nästa projekt.

Bakkappan jag köpte var från Pachmayr och känns väldigt bra. Universal som den alltså är finns den i tre olika storlekar varav min var modell small. Perfekt till en m96 originalstock, lite stor men det ska den vara. Lite lång så först måtta upp, kapa av en bit och sen slipa, fast fila blev det. Jag skulle ju köpa en sliprulle till borrmaskinen men jag hittade inget jag tyckte verkade bra nog så det blev att fila för hand. Old scool som jag är känns det bra att jag ingen sliprulle köpte, maskiner saknar helt känsla medan fingrar är förnämliga redskap att arbeta med. Så fila med krysskuren fil blev det och tid tog det och härligt var det, som vanligt när man arbetar med händerna. Resultatet svettas och känns fram, långsamt och metodiskt istället för snabbt och effektivt men för den skull inte bättre utan tvärt om. Hantverk och konst ska svettas fram.
Det fina med att den är gjord av gummi göra att när skruvarna sätts på plats med lite smörja så blir det inga märken efter dem. Först när jag fick bakkappan undrade jag hur i hela världen den skulle skruvas fast, det fanns ju bara hål i botten, den hårda plastplattan som sitter mot trät. Det skulle nu visa sig uppenbart. Slå hål med en liten stjärnmejsel mot en träkloss sen smeta in skruvskallarna med lite minkolja (läderfett), skruva i och vips försvann de i gummit som slöt sig efter att de gått in en bit. Nu syns inte ett spår av några hål och inga skruvskallar heller. Smutt värre.

Att fila i gummi var en upplevelse, först undrade jag om det alls skulle gå men jag tänkte att klart det måste gå, och det gjorde det förstås. Att slipa med sliprulle eller liknande går givetvis fortare och smidigare men allt behöver faktiskt inte gå fort, världen och vardagen är sjuk av stress som det är ändå. Att låta saker ta lite tid är bara härligt ödmjukande för kropp och själ, sånt är nyttigt och dessutom riktigt skönt. Världen och livet går inte på tid, inte projekten jag sysslar med heller. Tid är en resurs, inte en begränsning.

Nästa del blir alltså att gå loss med blånering. Eftersom jag låter saker ta sin tid har jag med tiden som passerat sen sist jag funderade på det här kommit till slutsatsen att testa gamla Birchwood Casey kallblånering igen. Inte bäst, jag vet men det ska ges en chans, blir det inte bra är det bara att ta bort och göra om. Jag blånerade ju hagelbössan en gång och det gick ju rätt bra men den här gången ska jag göra det mer grundligt. Först och främst ska den gamla blåneringen och den lilla rost som finns slipas bort, sen ska det finslipas med våtslip och sen poleras med stålull. På det sen ska kallblåneringen på och efter det ska det hela behandlas med min hopkokta smörja bestående av linolja och bivax. När det härdat som på gevärskolven till en matt hård yta ska den poleras in med en trasa. Det borde väl rimligen bli bra, rent teoretiskt. Enda sättet att bli säker eller avfärda är att testa.
Först blir det att gå loss på magasinet, eller hela den stora delen som utgör magasin, bottenplatta, varbygel och det. Att börja med pipan känns onödigt, jag testar på de mindre delarna först för att se hur det blir. Funkar det bra kör jag vidare och funkar det inte till belåtenhet tänker jag om och testar nåt annat. Låter som en plan.
Nu köpte jag diskhandskar, man ska ju inte talla på metallen med bara fingrar efter att den slipats vit, det blir inte bra. Eftersom bottenplattan/magasinet-delen till större delen sitter i kolven och inte syns gör det inget om den biten inte blir perfekt, bara den inte rostar. Men med en behandling av min fina oljevax från självaste naturen ska det nog bli bra och därmed fungera som utmärkt långtidsskydd. Jag tänker först borsta, hör och häpna, med stålborste i borrmaskin, ja maskin för till det här känns det som det borde funka. I med en roterande stålborste och det kommer bli så rent som det kan bli, sen putsa till med finare slip på varbygel och botteplatta och sen polera. På med lite kallblånering på det med en liten trasa och när det är klart polera in det berömda vaxet. Måste ju bli succé.

Sen saknas bara nytt trycke från Bold, mer nya delar och lite till pyssel och sen är den så gott som klar. Plus en till rembygel att fästa fram på stocken för bak använder jag originalet. Inte så mycket kvar mer än det som kostar pengar och några pengar har jag som vanligt inte men det löser sig. Tid är lösningen på allt man inte kan lösa direkt.

Med andra ord är det snart dax med fler projekt.


//The Orator