Trästock - del 2 1/2

Tiden går och där hänger kolven på tork. Har inte gjort mer med den på senare än olja in den med oljebets för att ge den lite mer färg, ett ingrepp jag såhär flera dagars intensivt tänkande senare är en smula tvivlande inför. Resultatet är inte vad jag hade hoppats. Det är inte dålig, inte fult, inte kass men heller inte som jag hade tänkt. När det inte blir som jag tänkt mig tar allt stopp och jag måste ta en time out och fundera. Ska den få en chans att visa vad för slutresultat det kan bli, efter att den putsats till med superfint stålull (000) eller så ska den slipas ner för omstart. Sådana frågor tar tid att ta ställning till. Nu har jag nog bestämt mig för att ge den en chans då det i sämsta fall kan sluta med omslipning om det visar sig inte hålla det mått jag kräver. Den är liksom redan färgad, lika bra att låta den bli klar som den är och blir det inte till belåtenhet är det som sagt bara att göra om och göra på nåt annat sätt.
Hur det än blir har jag i alla fall bestämt att någon Herdins Oljebets blir det inte fråga om igen till några fler projekt av det här slaget. Förmodar den lämpar sig bättre för dörrposter och möbler än kolvar. Snarare lutar det åt att köpa en skvätt Birchwood Casey Tru-Oil. Den är i alla fall gjord för det jag ska ha den till. Trodde väl i min enfald att det kunde funka med oljebets vilket alltså var en mindre missbedömning. Men, man vet inte förrän man testat och erfarenhet är ingen börda.

Vad gäller projektets många metalliska delar har jag varit inne på allt från simpel kallblånering till Coating och faktiskt rent av vanlig motorfärg eller fälglack. De senare lär vara särskilt stryktåliga och resonemanget där har gått ut på att om färgen ifråga lämpar sig för fälgar på en bil, med allt fälgar får stå ut med, torde duga som finish på en bössa. Hur det än blir med den saken lutar det som det verkar åt att först testa något av ett mellanting. Blue Wonder, en sorts kallblånering. Lite annorlunda mot vanlig vätska som penslas på och verkar kunna vara värt ett försök. Om inte annat för samma erfarenhet som den mindre lyckade oljebetsen till kolven. Den som inte var kass men inte direkt bra heller. Kanske duger Blue Wonder, kanske inte. Där finns bara ett sätt att ta reda på; testa själv.
Annars är jag faktiskt lite inne på att prova någon typ av mattsvart motor eller fälglack. I sämsta fall är den liksom den berömda oljebetsen bara att ta bort och göra om. Värre blir det inte så det kan vara ett alternativ. Kanske, men först ska Blue Wonder ges en chans. Blir det kass eller rent av fult är även det bara att göra om.
Och så var det bakkappa, ett måste. Eller bössan fungerar givetvis utan men det blir givetvis både trevligare att skjuta och mer estetiskt med en bra kappa. En kolv utan bakkappa ser i bästa fall en smula trist ut. Därmed har en dylik beställts, av märke Pachmayr, från USA då priset på samma bakkappa där kostar i runda slängar halva priset mot vad man får betala här. Inklusive frakt. Valet ter sig således inte direkt svårt, beställningen gör jag oavsett från datorn, online, så om den skickas från New York i USA eller nån byhåla i Sverige gör detsamma. Priset styr för varför betala mer än nödvändigt. Inte snålt, snarare intelligent.

Det känns lite svårmodigt i lilla hjärtat när bössprojektet kommit lite på skam på det här viset då jag gärna håller farten i det uppe, men nu gick det inte. Första färgprovet på en avsågad bit av kolven såg mycket lovande ut men eftersom jag oklok som jag är redan oljat in kolven med linolja ett par lager innan betsen blev resultatet lite haltande. Linoljan har ju egenskapen, vilken förvisso är hela poängen med den, att den härdar inne i trät där den bildar en vattenavvisande barriär. Den blir väderbeständig vilket är önskvärt. Dock mindre bra när en oljebaserad bets ska tränga in att färga fibrerna. Där ligger denna effektiva barriär härdad och fin vilket hindrar den pigmenterade oljan att tränga in och färga trät. Nu ligger den som bäst mycket ytligt, nästan som ett tunt lager färg, inte alls med den effekt den borde eller skulle ha. Därmed inte fel på oljebetsen i sig utan snarare mitt tidigare oljande före färgsättningen. Här inbillar jag mig att Tru-Oil kanske kan vara bättre, kanske.
Nästa gång ska jag köra med Tru-Oil direkt, om jag inte ska låta kolven vara ljus men det är inte riktigt så snyggt som man kunde önska. Kanske. Det är faktiskt lite småtrevligt, särskilt som trät faktiskt mörknar med tiden med oljan i sig, som m46:an, den kolven ser numera riktigt trevlig ut. Den har mognat avsevärt i ton vilket sannolikt kunde vara fallet även med den här. Detta kräver dock ett mycket väl tilltaget mått tålamod. Kan vara värt att överväga som eventuellt alternativ.

Jag vill ju åka till rangen och provskjuta men det går inte eftersom bössan ligger nedplockad i små beståndsdelar i väntan på ny kolv och ny finish. Den ska bli klar först. Däri det bitterljuva, det som kryddar det hela lite extra. Jag vill inte sätta ihop den halvfärdig, inte ens med originalkolven, den ska vara helt klar innan det blir fråga om några praktiska exerciser i fält. Ett projekt är ett projekt tills resultat åstadkommits, först därefter är det en bössa. Så nu vill det till att den där bakkappan kommer och att kolven blir färdigställd och att metallen får sin finish. Före allt det blir det inte tal om något skjutande, nån ordning får det väl vara.

Vore det lätt hade det gått för fort, därav lite motgång i form av friktion.


//The Orator