Så var det dax att ta en närmare titt på m38:an som jag fick hem här om dagen. Hade hela eftermiddagen oplanerad idag och vad passar väl bättred då än att skita ner sig lite. För det här var mig en skitig rackare. Sannolikt har den inte fått sig en isärtagning fullt såhär grundligt sen den lämnade fabriken nån gång i börja på 40-talet. Kanske har den det men inte är det i så fall gjort särskilt noga och knappast särskilt många gånger, om alls. Precis the way I like it, jag älskar verkligen att plocka isär såna här gamla as och skrapa ur skit med sked innan solvent och olja får göra resten. Den har nu genomgått en mycket grundlig skurning in i minsta beståndsdel med allt från trasa och tandborste till bronsborste på de värsta ställena.Härligt, jag hade gjort det mesta innan jag sprayade in den i ett drypande lager solvent för att låta den ligga och dra medan jag tog skrevkringlan för att möta frubäret på jobbet. Vi promenerade hem och köpte på vägen ett par nybakade munkar med socker på, gjorde lite kaffe och fikade. Sen på med tofflorna och ut genom grådiset på baksidan huset och in i ett solventstinkande uthus. Fast egentligen väldoftande, det luktar liksom gott på nåt vis av gammal bössa som ligger och drar sunket ur sig dränkt i solvent. Och ren blev den, efter ett idogt torkande, petande med tandpetare i små skarvar och vrår, mer torkande och gnidande med tandborste och bronsborste. Och nu är den ren in i minsta detalj, liggande här i delar.
Efter att ha plockat isär den konstaterar jag vad jag redan en tid känt på mig, det här är verkligen ett utomordentligt stycke potential för custom. Själva mekanismen med låda och pipa känns riktigt litet och med fästet för sikte frampå pipan är den verkligen som gjord att göra till en sorts scout rifle. Det är där en specialtillverkad bas för kikare ska monteras. Perfekt faktiskt, det är otroligt kul att se, min känsla har verkligen haft rätt hela tiden och frågan är inte längre om det ska göras utan snarare hur. Det vore direkt skamligt att inte ta vara på något såhär lämpligt så det ska bli mig ett sant nöje att göra just det.
Först ska jag hur som helst nöja mig med ren renovering då det är en fin bössa redan i det skick den tillverkats. Dessutom är den fantastiskt snygg med den eleganta lilla träkolven med handskydd över pipan där siktet sitter. Den har en charm som först och främst tål att tas till vara på och så ska naturligtvis ske.
När det sen ska byggas custom kommer jag göra det på samma sätt som jag haft planer på förr, det vill säga försiktigt. Utbytbara delar, inga borrhål för kikarsikten eller andra irreversibla ingrepp. Jag vill absolut kunna montera ihop den till ursprunglig konfiguration igen om lusten därtill skulle göra sig aktuell. Sen vet man ju inte säkert hur många av dessa gamla krigshästar som överlevt till våra dagar, säkert rätt många men ändå, synd att fördärva ett intakt original. Tycker jag samtidigt som ivern att bygga om får mig att svettas av upphetsning.
Otroligt hur snuskig en gammal bössa kan vara när man plockar av stock och delar för att se hur den mår. Jag har bokstavligen karvat skit ur skarvar och hörn där trä och sikte suttit. Lager av fett, damm och vem vet vad. Vidrigt men härligt på samma gång. Rost på sina håll och särskilt då på magasin och varbygel, ingen allvarlig gravrost tack och lov utan bara fukt som fått ytan att bilda oxid som lätt skurats bort med solvent och trasa. Bronsborsten för övrigt var ett bra verktyg här, det har jag faktiskt inte använt tidigare till sånt här men det ska jag fortsätta göra, på rätt ställen. Den är betydligt effektivare än nylon men fortfarande skonsam till skillnad från stålborste som kan användas vid grövre rostangrepp eller liknande. Till det här med att fräscha upp lite lagom sumpigt stål som detta gör sig bronsborsten ojämförligt bra. Tillsammans med nylonborste, solvent och lite trasa blir det skitbra.
Nästa steg i arbetet blir att ge sig på kolven. Den är i ganska trött skick rent estetiskt men annars ser den frisk och bra ut, inga sprickor vad jag kunnat se och så långt allt gott. Tror det blir att gå till väga som sist med slipkloss och sandpapper med oljning på det. Kanske skulle man ta och ha något lite pigment i oljan, typ bets, för att behålla något av den bryska färgen som ger lite ålder åt utseendet. Men det beror på hur den ser ut efter en omgång med slipklossen, det kan mycket väl vara så att den duger gott blott så, med olja på. Om jag inte rent av ska drista mig till att låta den vara, bara sådär. Vintage är ju rätt nice som det är.
För när den väl sitter ihop igen blir det att åka ut till banan och skjuta lite, något jag först tänkte gjort idag eller imorrn men på grund av det trista vädret blev det att börja renovera istället. Bra roligt det med, nästan roligare, eller, nja. Mycket roligare än att renovera och bygga blir det i alla fall med svårighet, hur trevligt det än är att skjuta.
Detta kan bara bli hur bra som helst.
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar