Plan 38 etc.

Synd bara att det är frost på allting där ute, det är lite kallt att stå på banan och skjuta men bara lite. Sugen är man förstås för det är man alltid men så var det då det där med frost. Jag gillar inte att bli blålila om händerna och det blir jag ganska fort när det är såhär kallt ute. Inte för att det är speciellt många minusgrader men det behöver det inte vara för att det ska vara kallt för bara händer ute i det där klimatet. Handskar har jag förvisso testat ett par gånger, på skjutbanan alltså, annars brukar jag givetvis ha vantar eller handskar på när det är kallt men att skjuta med handskar på är lite speciellt. Det går men är kanske inte helt optimalt, om inte annat hjälper ett par handskar inte helt jättebra efter en stunds stillastående. Det funkar bra när man rör på sig och håller igång kroppen men så fort man står still börjar kylan påfresta och då blir man stel i fingrar och efter en stund i knäna.
Vid några minnesvärda tillfällen har jag varit ute i sträng kyla allt för dåligt klädd ett par gånger och det är ingen höjdare. En gång skulle jag gå nån knapp mil från stan och hem på ett ställe jag bodde för många år sen, iklädd jeans, lätta skor och en normal jacka. Det var nedåt trettio grader kallt och innan jag kom hem var jag så stel i knäna att jag knappt kunde gå, jag kom hem men det var inte mycket mer heller. Inget vidare. Jag minns jag tog en lång varm dusch och på det en stor kopp te innan jag gick till sängs. Gott är att komma in i värmen efter en sån eskapad, då uppskattar man verkligen bekvämligheter som ett varmt hem att komma till. Ute i kylan är man snart ganska ynklig som människa, om man inte har ordentligt på sig.
Men idag är det väl inga trettio grader minus men kallt likafullt. Frågan är om man ska ta sig ut till rangen eller spara det till helgen, söndag kanske. Eller så blir det en sväng senare, dagen är ännu i sin härligaste ungdom.

Projekt har man skaffat sig och det är kul, sånt behöver man. Dels har jag mitt stora projekt med m38:an vilket fått allt annat att stanna upp mer eller mindre helt. Eller nja, inte allt annat men vad gäller vapenprojekt är det nog det som får all uppmärksamhet just nu. För vid sidan av det har jag annat för mig, som att bygga upp en hemsida, äntligen. Det där är ett sånt där evighetsprojekt som jag aldrig riktigt givit mig på riktigt helhjärtat förrän nu. Jag började lite på skoj med det nån gång vid skiftet mellan -90 och -00 nånstans, tillsammans med planer på att starta eget, vilket alltså ännu inte blivit helt av. Men nu rör det på sig lite mer så kanske kan vi se resultat framöver, om jag tycker mig få till det så det duger. Man är ju pedantiskt lagd och kanske är det orsaken till att vissa saker, särskilt som det här med webb och företagande, tar sån tid innan det blir något mer konkret utav. Men så ska man inte hasta när det gäller heller.
Sen har jag min kamera, den jag drömt om sen tonåren, vilket nu var ett rätt bra tag sen. Nog för att jag haft ett par systemkameror innan men ingen digital som jag nu skaffat. För foto är ett av de där stora passionerna som följt mig genom livet, jag har alltid fascinerats av bildkonst och särskilt av att skapa min egen. Särskilt minns jag en tid då jag som yngling sprang runt och fantiserade om allt det där, storskaligt som alltid. Det fanns ett övergivet hus i utkanten av samhället där jag bodde på den tiden, ett rätt stort rött hus med stor tomt. Drömmen var att köpa, renovera och bygga ett mörkrum för framkallning av all film. På den tiden, låter som 1800-tal när man säger så men det känns rätt avlägset nu trots att det inte var så fasligt länge sen, fanns ju inga digitalkameror. Då var det 35mm film som gällde och jag tyckte och tycker ännu det vore spännande att bemästra konsten att framkalla negativ och förstora bilder själv. Kanske blir det så en dag, kanske. Drömmen är inte död än även om den digitala tekniken mer eller mindre helt tagit över. Jag skulle gärna lära mig foto "på riktigt" med en riktigt gammal kamera och göra hela processen själv, för hand. För är man old scool så är man.

Nåväl, projekt ska man ha, minst. På väg hem är numera även kolven jag fyndat på skytteforum, en original m96 träkolv som ska modifieras till projekt m38. Jag har två till på lut som kanske kan vara lämpliga men jag börjar med den här för den ger mest jobb, tror jag. Eftersom jag inte har för avsikt att använda den som den är. Och så känns det inte särskilt allvarligt att ge sig på att tälja till en gammal m96-stock då jag nästan fruktar att många redan gått åt till kaffeved eller värre. Värdet i dessa är väl inte direkt högt så att karva om en ser jag snarare som att rädda den från att bli ved eller än värre murkna bort på nån sophög nånstans. Originalet som nu sitter på bössan ska jag låta vara som den är, tills vidare. Kanske får den en uppfräschning framöver men det känns inte direkt trängande. Den är väl impregnerad av decenniers patina och står sig bra som den är.

Eftersom man inte ska låta saker bara ligga har jag gärna minst ett par eller fler projekt av olika slag igång mer eller mindre hela tiden. Nu har m38 och handladdning av .38Spl att börja med stort fokus, snart även 6,5x55. Bygget av bössan ser jag tar sin start med det att kolven kommer för utan den har jag liksom inget att ta tag i då strippning och rengöring av bössan redan är gjort. Kolven blir första praktiska steget. Förhoppningen är att den kommer idag och det ser ut att kunna vara fallet när man söker på kollinumret, vi får se.
Köpa delar till den ska även göras men så är det just nu olyckligtvis en månad av full av skinka och julöl som står för mycket av det ekonomiska anspråket. Men så har man ett par nödprojekt liggande i malpåse för att rädda det hela. Man måste hålla saker i ständig rörelse annars stannar händelserna upp. Finanser är ett ständigt bekymmer men samtidigt verkar det alltid lösa sig när det som bäst behövs, nästan alltid. Kommer inte medlen av sig själv, vilket mer sällan är fallet, får man se till att skapa förutsättningar för det på egen hand. Svårt ibland, smärtsamt rent av men så är ju inget här i livet gratis. Inte ens pengar.
Men men, jag vet jag jag ska ha och jag vet vad det kommer kosta. Budget är och har alltid varit min allra svagaste sida men samtidigt sporrar inköp av sådan här natur till en stundom närmast fantastisk fantasi. Lyckas man inte trolla med saker och ting kommer man aldrig nån vart och på nåt vis lyckas jag nu, ser det ut som, ta i trä, ordna med finansiering av både projekt m38 och lite till. Men det är inte utan offer men så fungerar tingens ordning, är man bara införstådd med detta är det sällan några större problem. Det här ska gå och jag är därmed beredd att göra nästan vad som helst för att nå dit jag vill, här gäller järnviljans lag och inget annat. Dock tar allt sin tid, så även frigörande av likvida medel. Just nu råder närmast total ebb i börsen men så har saker satts i rörelse och med det i vaket vetande är det bara att vänta ut tiden som krävs i utbyte för materiell inkomst. Vintern är lång så det gör inget om det tar lite tid, tvärt om är det bara bra så man har nåt att göra under denna bistra men sköna mörka tid. Drömma, planera, visonera, göra och pyssla.

Sen, när våren kommer blir det fart på saker igen. Inte för att det står still under vintern men på ett annat sätt. Kanske har jag bössan klar, kanske har jag skaffat något mer, kanske är jag nöjd som det är. Kanske växer fler projekt fram ur vinterns bistra mörker. Dessutom tyckte jag det var dags att förnya bloggens header, ett projekt jag tog mig för här igår kväll. Alltid trevligt att se resultat av ett projekt, litet som stort.
Rom byggdes som man säger inte på en dag, inte mina projekt heller. Tur är väl det för hu så trist om saker var klara knappt innan man hunnit börja. Nej tiden är min vän, den får saker att mogna på ett sätt inget annat kan, även om tålamod och annat kan ha lite svårt med det där ibland. Tukt är enda frälsningen, man tuktar sig själv genom att ständigt skapa sig något att se fram emot, något att arbeta för. Se bara grundstenen för ett av dessa livets företag där uppe, bilden ja, på bössan, eller snarare grunden för vad bössan bygger på. Snart iklädd ny kolv, made by hand av moí och så småningom färdigställd bortom alla förväntningar.

Sikta högt, annars ser man inte stjärnorna och dem vill man se.


//The Orator