Systemkamera, ännu en dröm

Råkade slinta på ett erbjudande som drällde in på mailen idag, det är något jag aldrig gjort förut men nån gång ska väl vara den första även för mig. Brukar knappt läsa sån post men från vissa brukar jag åtminstone titta vad det är för nåt, ibland är det kul att bara titta. Som nyhetsbrevet från Brownells, det brukar innehålla lite av varje, ibland riktigt bra saker och som oftast en massa man varken behöver eller är intresserad av. Idag fick jag ett nyhetsbrev med erbjudanden från cdon.com och jag föll som en gråsten för erbjudandet att köpa en systemkamera, närmare bestämt en Canon EOS1100D med enkelt basobjektiv, väska och en bok. Allt för så ringa pris att jag bara inte kunde hålla igen på lusten att låta mig få den där kameran jag nu gått och fantiserat om i säkert tio år i alla fall, om inte det dubbla. Fast inte exakt den modellen för den fanns förstås inte för tio år sen men en annan Canon EOS-nånting har jag haft, men det var ett tag sen och dessutom var den analog. Nu är det gjort, kameran är på väg, ännu en dröm kliver ur dimmorna och kommer hem. Det känns förbaskat bra måste jag säga, vilket år, massor av drömmar förverkligade. Hittills ska tilläggas, det är ju inte slut än.
Foto är ju mitt kanske efter allt det här med vapen, jakt och skytte allra största intresse, vid sidan av ett halvdussin andra saker. Jag har haft två systemkameror innan varav min första var ett lån av en dåtida svägerska, det var en Minolta med jätteobjektiv. Tror jag var kring sjutton år ungefär och jag fotade en hel del svartvitt, en del ganska skapliga bilder faktiskt. Sen hade jag den där andra, en Canon EOS, minns inte exakt men det var motsvarande den här som jag nu köpt fast som sagt analog. Nu äntligen får jag min drömkamera, nog för att det finns bättre men den passar en glad amatör alldeles utmärkt.

Världen är så full av förunderliga saker man allt för ofta förgrymmar sig över att man inte haft en bra kamera med sig att fånga på bild. Ibland har man haft kamera med sig men då har det som bäst varit en enkel gammal kompaktkamera och sådana i all ära men optiken på dessa sätter allt för ofta gränser för vad man vill åstadkomma. Optiken är naturligtvis på samma sätt som med kikarsikten absolut avgörande. En kompaktkamera har vidvinkellins för att fungera bra till vad de är tänkta för och nog för att det går att ta bra bilder med en sån men inte alltid. Begränsningarna är rätt stora om man en gång testat och vet skillnaden mot en systemkamera. Det är två helt skilda världar. Särskilt som man kan byta ut optiken på en systemkamera efter behov, även om ett standardobjektiv typ det som sitter på den jag nu köpt, 18-55. Huvudsaken är dock inte zoomen utan måttet på själva linsen, ljusinsläppet. Ljuset gör ju hela bilden, ungefär.

Roligare blir det inte. Revolvern från Tyskland räknar jag med kommer om ett par veckor eller så, det kan ta lite tid så det är bra att vara inställd på redan från början. Men den är på väg, licensen är klar och allt är grönt. Nu väntar jag med en hel rymd av glädje i bröstet på denna en av mitt livs mesta och faktiskt längsta och våtaste drömmar. En vacker, rostfri, fyra tums revolver från Smith & Wesson. Wow, vilket år.
Dessutom har jag mer på lut men mer om det när det börjar kännas aktuellt att på allvar ta itu med glädjen för det. Året som sagt ser ut att arta sig på ett vis jag aldrig kunde gissa när det för snart en full årscykel sedan, med allt möjligt roligt längs vägen. Särskilt nu. Allt det riktigt roliga händer nu, det kommer vällande som ett jordskred, fast på ett positivt sätt. Så gott som alla mina riktigt stora favoriter är på ingång och med den här kameran som grädde på moset kan jag bara förundras över livets generositet. Ödmjukt tar jag här för mig av allt jag kan komma över och idag känns det särskilt bra. Det är ju jag som bjudit mig själv. Ödmjukt värre.
Med andra ord har jag framför mig slutet på början, ellre var det början på slutet, eller kanske var det bara början på något utan slut. Fast allt har ett slut men det skiter jag i för sånt har jag inte tid med. Däremot har jag tid med att se fram emot allt fotograferande jag har framför mig, aldrig igen ska jag stå där utan kamera när det där fantastiska tillfället kommer. Det blir att dokumentera livet på rangen, på jakten, i skogen på promenaden och plötsliga infall precis som de kommer. Bäst av allt gillar jag snapshots, frusna ögonblick mitt i händelsernas oupphörliga flöde. Ja, jag är fotonörd också, lite.

För som man säger; kan nån kan Canon.


//The Orator