Att ligga på latsidan med planer betraktar jag som en ytterligt ful synd, alltså har jag alltid minst en plan i ständig beredskap. Vanligtvis har jag en hel kärve planer och idéer på lut, mer eller mindre aktuella att sätta i verket, och det har jag förstås nu med. Somliga kräver mer tid, kanske mognad, än andra medan ytterligare vissa är utkomsten av ren impuls. Ibland en orimlig korsning av alltihop på en gång även om det är mer ovanligt. Vanligast för min del är helt klart impulsköpen, även om de ofta underbyggts en längre tid av abstrakt önskande och/eller rent fluktande. För när man som jag varit en hängiven vapenentusiast i hela sitt liv är det mycket man sett i tidningar och böcker, eller annat, som väckt intresse och ofta rent begär. Är man intresserad av vapen på det sätt jag är finns alltid något tilltalande med så gott som allt i vapenväg. Antingen är det historiskt, ofta, eller tekniskt eller estetiskt, eller vanligtvis en korsning av allt. De är ju inte bara intressanta rent tekniskt och historiskt utan även estetiskt, såklart. Också fantastiska att uppleva rent praktiskt förstås.Just i detta ständiga nu har jag haft en intensiv period av förnyelse på vapenfronten och det känns bra för nu är renodlingen på väg att bli total. Efter mitt myckna testande av saker vet jag bättre än nånsin hur mitt ägande behöver se ut för att tillfredsställa alla behov. Detta gäller förstås såväl jakt som sportvapen. Balansen på vardera hållet är på god väg att bli definitiv även om det självklart alltid är någon liten detalj som ännu behöver justeras aldrig så lite.
Planen för dagen, eller tiden snarare för just idag är inget klart för investering, går sålunda ut på att skaffa en anständig big bore revolver, och ett till gevär. Så vi tar en sak i taget för att se vad det är för vansinne som pågår här. Alltid en sak i taget.
Big Bore revolver var det och så får det bli, en riktig revolver för en riktigt grov patron saknas mig för att jag ska kunna betrakta mig som komplett. Jag snackade ju lite med gubbarna på klubben under fikastunderna mellan arbetspassen i helgen och bland annat luskade jag lite om det här med metallsilhuett. Vi har ingen bana för det, det vet jag men man måste ju snoka läget lite, kanske är där nåt på gång. Nya femtiometersbanan var ju rätt oväntad så varför inte metallsilhuett. Men det verkar inte vara aktuellt då våra banor inte riktigt lämpar sig, enligt regelboken. Men inte hindrar det mig från något, alls inte. Tips fick jag dock om att magnumklubben, en separeat liten klubb vi har sades kunde tipsa om nån bana de åker och skjuter på en bit härifrån. Kommer inte ihåg vart banan låg nu men det ska tas reda på och kanske går man med i denna magnumklubb, kanske vore lite bra. Fast hur som helst tänkte jag prova skjuta lite på älgbanan med denna ännu hypotetiska magnumrevolver. Planen går helt enkelt ut på att snickra ihop en liten träbox att vari ett stålmål pacera och sätta upp på 80 meter. Vips har vi rikoschettskydd och ingen borde ha allt för mycket att grina över. Kanske.
Geväret sen är förstås en helt annan sak då det fortfarande handlar om det där udda projektet som jag trots tvivel och grubblerier inte riktigt lyckats släppa. Precis, en enkelskottsbössa i klass 2, gärna kaliber .30-30. Den idén ser jag fortfarande som tilltalande, jag vet egentligen inte riktigt varför men det bara känns otroligt rätt. En smidig liten kortpipad bössa för smygjakt på riktigt, en scoutbössa a lá old scool. Hemskt gärna en ombyggd Remington Rolling Block. Jag har ju sett ett par såna på eGun under senare tid vilket givetvis spätt på bränslet för mina planer på just en sån. Det ser verkligen trevligt ut och jag kan bara föreställa mig hur mysigt ett dylikt redskap skulle vara, se bara här, detta är precis en sån jag vill bygga. Nog ser den bra näpen och fin ut alltid. Tror det blir att höra med smeden i kroken imorrn, bara på kul för att höra vad han tror om det hela.
Som sagt, planer har man gott om för utan dem hade jag varit blott en ihålig och murken gammal rotvälta i ett stinkande dike i utkanten av nåt övergivet industriområde. För mycket värre än det som öde har jag nämligen svårt att komma på. Men skit i det, planer är mitt livs bränsle och alla vet förstås hur viktigt bränsle är för sakers fortskridande. Eld behöver just bränsle liksom syre och så, precis som gammel moí. Kroppen kräver sitt rent fysiskt men en kropp som matas med blott näring är inte mycket att ha om den inte drivs av någon sorts inre eld. Precis, den behöver mig och min livsvilja, mitt visionerande, drömmande och fantiserande. Utan denna inre eld vore jag blott en levande död och en sån vill man helst inte vara. Ingen gillar zombies överdrivet mycket och än mindre önskar man själv vara en. Alltså, planer och visioner är livets drivmedel och drömmar dess raketbränsle. Så, en god plan (avsikt, vision, dröm) förlänger livet.
Ok, så om jaktskåpet behöver en smygbössa av mest exotiska tänkbara slag behöver skyttet ute på rangen något det med. Där lutar det brant åt främst två saker; antingen en S&W mod 29, gärna med 4" pipa och standard retrokolv, eller en Ruger Redhawk. Båda förstås i kaliber .44 Magnum. Smithen lockar klart starkt med sin svårklådda estetik och harmoni i allt från ergonomisk balans till ren estetik, inte mycket är vackrare än just en sån. Samtidigt lockas jag intensivt av Rugerns fantastiskt rustika uppenbarelse i rostfritt stål, tung, gedigen och vädertålig. Det är verkligen två giganter ställda mot varandra och ska man vara helt korrekt är det helt fel att ens tänka tanken på jämförelse dessa två emellan, men måste man så är man tvungen.
Smithen har sina givna fördelar och dem slår man inte hur som helst, fast för att vara helt korrekt; man slår inte en Smith mod 29 på fingrarna, oavsett piplängd, aldrig. Mycket bättre än så blir det helt enkelt inte för det är och förblir omöjligt. På samma sätt som en 1911 är ojämförbar med allt den ställs inför eller läggs bredvid. Vissa saker är bara så. Men så har givetvis Ruger med sin helt fantastiskt robusta Redhawk på sitt respektive vis egentligen inte heller mycket av motsvarighet, oavsett vad man jämför den med. Nog för att en S&W 629 (en rostfri mod 29) skulle kunna vara något men så är det ju faktiskt inte samma sak då en Smith är en Smith och en Ruger förblir vad bara en Ruger är och förblir. Särskilt modell Redhawk måste jag nog säga, så det gör jag. Ruger Redhawk. Med 5 1/2" pipa, eller rent av bjässemodellen med hela 7 1/2". Kanske räcker det med 5 1/2", det ger en viss estetisk fördel och faktiskt tycker jag nog även ergonomisk, balans utgör ju en viktig del av ergonomin och den något kortare pipan känns rätt perfekt. Tror jag. Hm.
Planerna slutar förstås inte här, nej det skulle väl se ut. Några av dem jag hade för ett par månader eller mer sen har redan eller håller på att sättas i verket. Flera av dem har faktiskt satts i rullning, jag har just nu inte mindre än tre licensnsökningar liggande i kö på någon stackars handläggares förmodligen redan sviktande skrivbord. Men någon har jobb och jag betalar för mig, så sett allt bra. Synd bara att det ska ta sån förbenad tid. Men en god plan tål lite tid, även om det handlar om tom väntetid, det är ju tid det med. Tid att begrunda sina planers långsamma tillväxt, samtidigt som man ömsint gödslar och vårdar sin trädgård av framtida små planer. Varav vilka börjat svälla och bli stora redan nu.
Vissa planer går liksom lite i utkanten av kärnan som utgörs av ren hårdvara, alltså vapen som ska till. Det handlar om allt möjligt, om stora saker och små ting. Att skaffa dugande transport att ta sig till härliga torpet bland annat för det lockar också, dit vill jag för att arbeta med renovering och tukt av den precis infernaliskt vildvuxna tomten. Här krävs en farkost med dragkrok att dra stora lass med gammalt rivningsmaterial och för att transportera dit annat som behövs. Mycket med ett gammalt torp i skogen, mycket trevligt.
Så var det planerna på den där fantastiska jaktresan, den som ska bli av men som kräver mer än bara viljan att åka. En sådan avsikt kräver sin tid för den kräver mer än bara medel och tid, den kräver helt enkelt mycket av det där jag är så förtvivlat usel på. Pengar och dess fördelning över alla de håll jag ständigt sprider dem, inte för att det är mycket men det lilla jag har eller ibland lyckas skrapa ihop. Just nu räcker den planen inte längre än till just planen då jag redan på förhand spenderat mitt lilla på andra tryckande planer. För är man omöjlig så är man, bara fortsätta blicka framåt.
Visionera mera, för svindel och framåtskridande,,
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar