Värst mycket bättre sätt att börja en söndag på än packa väskan full med vapen och ammunition för att med denna packning veva iväg ut till klubben är svårt att få till. Solen sken, faktiskt skiner den fortfarande, och så var det precis lagom kallt för att vara lika friskt som skönt, i solen för skuggan var ganska kärv. Ja, det är verkligen livskvalitet att vara ensam på skjutbanan en hel förmiddag.Idag var det alltså äntligen dags att lite mer grundligt testa min nya, begagnade men för mig nya, Taurus modell 96 med 4" pipa som är så vacker att det nästan är lite sådär härligt plågsamt. För den är verkligen skön, old scool men modern på samma gång, en klassiker helt enkelt. Mycket snyggare än så blir inte en revolver. Men nog om det, den är ju inte bara vacker utan skjuter vackert också. Testet idag var betydligt mer än det jag gjorde sist då jag bara sköt en ynka ask innan jag gav upp och åkte hem, för jag hade den gången bara en ask med mig. Klent men så hade jag inte all tid jag ville ha heller, det hade jag den här gången, och ammo i överflöd dessutom. Det är förstås så ett test ska gå till, fast helst skulle man haft minst ett par tre eller fler sorters ammo också men så fick det nu duga med två. Federal som jag testade sist och nu även Winchester.
Idag tog jag även med min gamla trotjänare High Standard också att köra lite jämförande med för att få en så bra test som möjligt. Tanken var att se hur de olika sorterna ammo kunde tänkas skilja sig i de olika vapnen, men det skilde väl faktiskt inget. Det lilla som kunde skilja berodde mer på mig än varken ammo eller vapen. För till min någorlunda förvåning gick Federal idag riktigt bra, i både Taurusen och HS. Att den gick så bra i revolvern överraskade starkt positivt då den inte gick alls sist. Måste det varit ett ovanligt dåligt tillfälle sist, en dålig dag kanske. Märkligast tycker jag nog det var att kulorna välte sist, vilket de även gjort i flera andra vapen vad jag vet men idag gick det mycket bra. Fina träffbilder och bäst ut blev faktiskt en föredömlig 49:a. Inte illa.
Idag sköt jag åter inyo bara en ask Federal men också en ordentlig gubbnäve Winchester. Federal skulle visa sig helt jämförbar i både pistol och revolver, inga ovala hål i tavlan och träffbilderna var helt ok. Inga klickar varken i pistolen, som har hänt tidigare vid flera tillfällen, eller revolvern. Revolvrar brukar å andra sidan sällan klicka ens med halvdassig ammo men ändå. Måste vara så att de här Federal kommer från en kvalitetsmässigt mycket ojämn produktion för i min HS har den fungerat bra, sånär som på några klickar men det kan faktiskt bero på pistolen som förvisso har ny slagfjäder men ändå är bra sliten trots allt. Nåväl, så långt erkänner jag mig positivt överraskad av denna revolver som idag imponerat och fyllt mig med stolt ägarglädje.
Winchester Western gick bra den med, inga skillnader i pistol eller revolver. Vissa pistoler kan ju vara kinkiga med hålspets men inte den här sladdriga gamla järnkroken till pistol, den verkar inte bry sig det minsta, den bara matade på och small hur snällt som helst. Och revolvern hade förstås inga problem den heller, patronerna trillade i kamrarna hur fint som helst och ur efter att de blivit tomhylsor. Och träffbilderna var som sagt jämförbara, inte ens någon skillnad i vare sig knall eller rekyl. Federalen är tydligen High Velocity den med, enligt asken.
Så för att summera det hela kan jag bara känna mig nöjd, en 49:a är ju inte att fnysa åt, även inte alla serier var lika bra men det beror ju på mig. Revolvern levererar vad jag presterar, som alltid. Att jag inte skjuter 50 poäng beror väl på att jag inte fixar avfyrningen helt perfekt på samma sätt som orsaken är densamma när jag skjuter som hagel över hela tavlan. Kramar man inte av perfekt samtidigt som korn och sikte linjerar precis exakt rätt resulterar detta i ofrånkomligt usla resultat. Relativt lite hänger så sett på varken vapnet eller ammom man petar i det, allt hänger däremot på den som avfyrar det hela.
Taurus har verkligen lyckats med den här revolvern, trycket är riktigt bra, särskilt SA men så blev jag positivt överraskad när jag testade skjuta double action. Jag som inte skjutit överdrivet mycket DA upplevde en starkt positiv erfarenhet när jag kollade tavlan efter en första skjutna serien. Ingen guldserie och ingen tia men däremot en rätt liten ring av träffar i nian och åttan. Mycket bättre än jag trodde jag skulle åstadkomma. DA-trycket är på den här ganska jämnt hela vägen, ganska styvt men inte hårt och det rullar fint som en ren rörelse innan hanen faller. Ganska kort upplever jag det som och trumman låser verkar det precis innan hanen faller, en skillnad jag tycker mig finnas hos Smith som ju har ett föredömligt DA-trycke. Dessa låser trumman något tidigare och avtryckaren löper några millimeter lättare den där sista biten. Men alltså, trots att jag alltså är en minst sagt medioker DA-skytt lyckades jag riktigt bra och bättre blir det förstås med lite övning. Tur då det är så roligt att öva skytte.
SA-trycket är som man väl kan förvänta sig av de flesta något sånär anständiga revolvrar rent och distinkt. Mycket bättre tror jag helt ärligt inte det blir och gör det det handlar det om nyanser av skillnad. Nyanser som förvisso kan göra nog så mycket men det här är så gott det blir. Faktum är att jag tycker det känns som jag kört in den lite nu, jag tror inte den varit särskilt mycket skjuten med innan. Den kändes aningen rå först när jag packade upp den, bra men med en lätt tendens till råhet rent mekaniskt men efter att jag som alltid med nya vapen rengjort och oljat in på mitt sätt har den stadigt bara blivit bättre. Särskilt nu efter ett par hundra smällar på banan. Både DA och SA känns nu mjukare och mer följsamt och det är trevligt. En sån sak bidrar till att man upplever vapnet som sådant bättre över lag, och sen att den är så otroligt fin rent estetiskt gör förstås inte saken sämre.
Alltså ser det ut att bli mycket skytte med denna framöver. Idag sköt jag både på vanlig tavla, på träklossar och en del på ett hängande stålmål. Det senare är av storleken av det svarta på en vanlig tavla ungefär och hängs upp i en grov ståltråd på en spik. Det är för övrigt helt ypperligt som mål att öva DA-skytte på då varje träff genast bekräftas av ett litet pling och att målet vinglar till. Man laddar om och matar på, riktigt bra och väldigt kul med det där härligt belönande plinget för varje träff.
Och så kom jag av nöden att testa en ny sak idag. Efter att jag skjutit första serien klev jag glad fram för att markera men märkte då att mina klisterlappar var spårlöst försvunna. Först blev jag sur som fan men så hittade jag några trötta lappar liggande lite här och var, några användbara och fler sura och klisterlösa. Jag markerade med det jag hittade och bestämde mig istället för att klistra ta och krita träffarna istället. Detta skulle visa sig vara en riktigt bra idé, för inte nog med att man sparar klisterlappar som faktiskt egentligen är helt onödigt vid träning då man ändå skjuter sönder en tavla som bara är att kasta när man är klar. Om man skjuter så mycket som jag gjorde idag i alla fall. Men alltså, krita hålen och sen skjuta på igen och igen. Så kommer jag fortsätta göra för det funkade bra.
Fast nya klisterlappar måste jag ha ändå, får väl köpa ny dispenser och rullar med lappar vid nåt tillfälle, om nu inte nån hittat mina och låst in dem i skåpet i klubbhuset. De ligger förmodligen där, om jag nu ser skillnad på vilken som är min. Kanske den med en stor rulle vita lappar kvar i och en med liten med svarta. Dessutom är de vita runda och de svarta fyrkantiga, eller om det var tvärtom. Olika är de i alla fall, så hur som helst är min dispenser kanske inte fullt så svår att skilja från klubbens ändå, kanske. Annars klarar man sig uppenbarligen bra utan lappar också även om de förstås är bra att ha.
Vackrare blir det inte, bättre blir det knappast.
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar