Medan brådmogna drömmar får lov att ligga i lake tills tiden är redo för affär åter igen lär jag ägna mig åt annat. Inte sluta drömma, nej för höge farao, aldrig, men däremot emotse vad annat som faktiskt är på gång och som redan är här. Ta itu med nuet helt enkelt. Det är faktiskt en hel del i rörelse nu så att låta Bisleyfebern ha sin gång lite vid sidan av känns rätt bra. Den lär inte svalna i första taget för den är het, osande vitglödgat skållhet. Och vad jag då har att ta itu med så länge är inget mindre än att testa lilla Taurusen med den oemotståndliga estetiken och balansen med Winchester ammo, vilket jag tänkte gjort idag men tiden knep. Har inte fått till det men kanske under helgen, om allt nu går som det ska. Sen har jag fler godsaker på ingång. Tre licenser ligger som sagt under lupp och om jag dristar mig att något om dessa tro så ser åtminstone en eller rent av två ut att vara så smått på väg hit. En trettiåtta, Smith, och en viss 6,5x55. Om den tredjes öde anar jag i detta nu inte ens lite.Fast som alltid, first things first, som man gärna säger men inte alltid lika gärna gör. Nå, nog gör man det här gärna alltid, men ändå. Testa Taurusen med den vassa Winchesterammon först och det ska bli lika intressant som roligt. Det är ju så roligt att skjuta revolver och inte minst att skjuta high velocity .22LR som är riktigt mysigt. Inte fullt så mysigt som att skjuta .38 Spl eller .45ACP men så kan det nog vara det ändå, på sitt vis. Detta är mitt främsta projekt, det som verkligen står på dagordningen för närmast kommande dagar. Förhoppningen är givetvis att resultaten blir bättre än med besvikelsen Federal. Det blir nog bra, om inte annat väldigt kul.
Men, jag kan verkligen inte släppa det där med en jättelik Bisley. Vilken grej, gud va roligt att stå på 80 meter och skjuta stora hål i små tavlor. Och på 25 meter. Problemet med såna här drömmar är dock att finansiera dem, drömmar av den här dimensionen kostar nämligen på. Jag kontaktade naturligtvis min iver trogen Sportec idag för att höra mig för vad en dylik fantasi tänkas kosta kan och svar lät inte dröja på sig. En eloge för det snabba och trevliga svaret är på sin plats. Och jo, en sådan kostar i dag 7800kr precis och den finns enligt uppgift på lager dessutom. Aj, aj och aj så nästan overkligt jobbigt. Jag har ju inte såna pengar liggande bland dammråttorna under sängen, och på banken ekar som vanligt tomt. Knappt jag lyckas zooma in det i stora framtidskikarn ens, men drömmars horisonter gäckar även dessa vidunderliga instrument, så den som tål att svettas ett tag lär riskera belönas rikligt. Det är något jag lärt av tålamodets ack så stränga tukthus. Tålamod är dessvärre en dygd.
Och en sån där vansinnig tanke slog mig, att om jag tar en promenad om dagen med en tom påse med mig och samlar tomburkar kan jag nå dit jag vill. Fast, det blir samtidigt inte mindre än exakt sjutusenåttahundra burkar. Jobbigt. Så tanken slog mig sen lika snabbt som jag avslog den, att jag dricker själv detta antal öl för att sedan panta desamma, tomma, men det skulle förstås bli en bra dyr Bisley. Nä, promenad och plocka burkar verkar bättre. Jag började faktiskt för en stund sen då jag promenerade i höstsolen och samlade under en halvtimme in inte mindre än hela tio riksdaler. Inte så mycket men ganska lite. Nåväl, samtidigt som man njuter promenadens rika fröjder gör ju man en miljöinsats på kuppen. Inte illa.
Fast så kan man förstås inte göra, det går förmodligen fortare att förskingra matkontot utspritt på x antal månader istället. Eller så vinner man pengar på en trisslott. Jag är ju registrerad på Panel.se där man efter visst antal genomförda statistiska undersökningar kan välja trisslotter som belöning för genomförd möda. Idag cashade jag in en hel bunt med trisslotter då mitt konto var fullt av fina poäng att lösa in. Kanske vinner jag, förmodligen inte men chansen finns där rent teoretiskt i alla fall och det räknas. Den som lever får som så ofta se.
Men nog nu om denna förbålda Bisley, eller inte. Eller, fast skit i det. Först ut till rangen med fyra tum blånerad Taurus och en pappkista full med Winchester ammo, hålspets HV, ve så styggt. Fast inte, papptavlan bryr sig inte det minsta men det ser allt lite mysigt ut att stå där och peta ner små förkopprade hålspetsar i trumman. Bara lite. Med solens glans i den glasartat djupa blåneringen, den lilla nästan näpna rekylen och så öppna trumman, dratta ur hylsorna och i med nya. Igen och igen. Förhoppningsvis blir träffbilderna fina.
Sen framåt nästa vecka hoppas jag innerligt någon av mina licenser kommer, jag har mailat "min" handläggare och det låter vagt positivt. Inga direkt raka besked då hon uttrycker sig milt uttryckt korrekt med stelaste möjliga kanslispråk. Men det låter som det kunde vara dax, det kan och det räcker för att jag redan nu ska börja tugga fradga av förväntan, hälsosamt eller inte.
Bäst att ta en pilsner innan jag börjar kvälja. Adíeu.
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar