För att vara helt nöjd behöver man olika saker och för egen del handlar det föga överraskande om vapen. Bland annat. Och vad man då behöver kan delas in i två grova block där jaktvapen utgör ena delen och sportskyttevapen den andra. Dessa i sin tur delar jag nu upp i kalibrar där 9,3x57 och 6,5x55 täcker upp de behov jag har för jakt. En grovkalibrig för smyg och vakjakt på kanske framför allt gris men gärna även älg om och när tillfälle ges. En mer finkalibrig för all övrig jakt, det vill säga allt från bäver till rå, gäller för mig här och nu 6,5x55. Den tänkte jag även ha till en del banskytte på längre håll, det är något jag länge sett fram emot och det ska bli kul när bössan väl kommit hem, vilket den gör snart.På sportskyttefronten finns tre kalibrar som helt grundmurar allt skytte jag har för avsikt att ägna mig åt. Två av dem har jag och den tredje är så smått under lupp för införskaffande. Den första av dessa är givetvis .22LR, den absoluta grundbulten i allt skytte som jag ser det. Rolig, billig och trevlig att skjuta. Den har jag skjutit med i snart två decennier och fler lär det bli. Övriga två är mina absoluta favoriter bland de grova, nämligen .38 Special för revolver och förstås .45 ACP för pistol. För revolver, som för övrigt är mitt favoritvapen, är det .38 Spl som gäller och den har jag skjutit en hel del, inte lika mycket som de andra två men det är under förändring. På senare har jag skjutit en del handladdat och mer lär det bli med tiden. Dock har jag inte haft någon egen revolver i kalibern förrän på senare år då jag haft flera olika, förvisso kamrade för .357 Mag men de skjuter som bekant lika bra .38 Spl. En absolut sagolik patron. Däremot .45 ACP har jag haft av och sen jag började med sportskytte. Mitt tredje vapen var nämligen en AMT Hardballer (1911) i just .45 ACP, en rostfri pistol med 6 tums pipa, en kortad variant av modell Longslide som i original har sju tums piplängd. Ett underbart vapen och en underbar patron. Totalt har jag hittills haft tre olika 1911:or och på ingång ser ut att vara en fjärde.
Pistol och revolver är utan vidare det roligaste jag vet att skjuta jämte gevär, för allt som går att skjuta med tycker jag om. Tjutvåa har man förstås skjutit mest med delvis för att det är kalibern man vanligtvis börjar med och dels för att den är så trevlig. Den kostar väldigt lite att skjuta och så har den en förnämlig precision i så gott som alla typer av vapen. Allt från gevär till revolvrar och pistoler i alla dess former och modeller där jag provat mig fram bland rätt mycket. Även det är en av fördelarna med den lilla patronen, att den finns tillverkad i hur många varianter som helst. Själv har jag haft flera olika pistoler, allt från Walter PP till Domino 602, Ruger MKII och den märkliga Hafdasa, halvkopia på Colt 1911. Och ett par revolvrar och en bössa i form av en Ruger 77/22 Allweather. Alla trevliga på sina respektive vis och utan vidare mest svårskjutna var Walter PP och Hafdasan. Men väldigt roliga.
Fördelen med just revolver är att den kan skjuta vilken .22LR patron som helst, hålspets och hårt laddad jaktammo, inga problem. Pistoler kan i många fall vara rent olämpliga att skjuta den typen av patroner i medan revolvern gör det utan problem. Sen kan precisionen naturligtvis vara si och så med beroende på laddning men det går att peta i riktigt heta jaktpatroner och skjuta om man vill och bara en sån sak gör att det blir väldigt roligt. Sen är och förblir känslan i en revolver helt olik allting annat, faktiskt särskilt med en lite kraftigare .22-patron i trumman. Den lilla men bestämda rekylen erbjuder en kittlande mysig känsla.
Allt detta då medan pistolen givetvis har kvalitéer en revolver saknar. Som att man kan ladda på ett fullt magasin, eller bara fem skott om man så vill, eller tre, och avfyra snabbt mot tavlan. Klart man kan skjuta snabbt med en revolver också men samtidigt är det en helt annan sak att skjuta pistol och kanske särskilt i .22LR. Den obefintliga rekylen gör att det är ganska lätt att skjuta täta träffbilder på korta tider, och att mata av skotten i snabb takt med hylsorna nästan sprutande åt sidan är roligt. Särskilt när träffbilden på tavlan kan täckas med en snusdosa, då är det roligt på riktigt. Så med andra ord behöver man båda, alltså pistolen och revolvern i den här förnämliga lilla kalibern. Revolver för att den är som bara en revolver kan vara och pistolen för att inget är som en pistol i .22LR. Friskt skjutglädje.
Revolver i .38 Special är sen en hel skola i sig. Handladdningen till patronen är något av det allra trevligaste som finns, den är så mångsidig och har så vitt spektrum av laddata och kulor vilket gör patronen milt uttryckt extremt mångsidig. På många sätt är den som en hårt trimmad .22LR och jag minns första gången jag avfyrade en .38, tanken var just att det där var ju som att skjuta en förstorad tjutvåa. Mild men bestämd, precis lagom. Sen kan man förstås ladda på så den i princip tangerar vad en måttlig .357 Mag är att skjuta. Själv gillar jag just det där mysiga med .38:an så jag föredrar att ladda relativt snällt, nånstans mitt i laddtabellen brukar ge den bästa laddningen både upplevelsemässigt och resultatmässigt. Ja, mysig är just ordet som kanske bäst beskriver den patronen, den är verkligen hur skön som helst. Kanske den perfekta patronen på många vis, även om jag hyser ångande svettiga drömmar om att en dag äga en SA-revolver i .45LC, men det är en annan historia.
.45 ACP sen är en allmänt fantastisk patron. Jag har gillat den sen jag började skjuta men har inte handladdat den, hittills. Plocka hylsor som studsat åt alla håll har avskräckt men egentligen är det väl inte så hemskt, jag ska nog ge det en chans.
Första grova vapnet jag köpte var lustigt nog en 9mm pistol, en jättefin Taurus PT92 i duo tone med mattförnicklad mantel och mattsvart stomme. Ibland saknar jag den lite, det var en på många sätt väldigt fin pistol men patronen har jag aldrig helt kommit överens med. Klart mer ekonomisk än .45 ACP men inte lika fin, möjligen ammo laddad med 147 grains kula, men just den varianten verkar inte överdrivet vanlig här. Den är i alla fall bäst så länge det gäller 9mm, även om .45 ACP är och förblir något helt annat.
En del menar att .45 ACP har krafigare rekyl än 9mm men det är en åsikt jag med stor bestämdhet ifrågasätter. Nu är upplevelsen av rekyl en högst personlig sak men en sak tror jag de flesta som testat dessa kan vara överens om och det är att 9mm är mer ilsken i smällen. Förtifemman är så att säga rundare i rekylen vilket gör att den känns snällare även om det fysiska uppslaget kanske blir större. Men allt detta är som sagt en fråga om personlig upplevelse och har väl redan debatterats till världens ände och tillbaka igen. Själv anser jag med stor övertygelse att det i särklass finaste man kan uppleva rent skyttemässigt med pistol är kombinationen .45 ACP i en fin 1911. Det enda som verkligen är nåt att ha i pistolväg, allt enligt min ringa mening.
Dags alltså att återknyta till tidigare inlägg där ämnets dryftats. Tjutvåan för allsidigheten, det enkla nöjet och ekonomin. Den patronen utgör helt klart grundbulten i åtminstone allt mitt skytte. Och trettiåttan helt klart för att den på ett helt motstyckeslöst sätt är en sann upplevelse att skjuta, i revolver så klart. Att handladda inte minst, den är både billig och mysig, den är så gott som allt man kan önska. Sånär som på den sista vilken man inte kan vara förutan om man ska kalla sig något sånär komplett. Precis, .45 ACP naturligtvis och detta lika självklart i en 1911, även om det finns andra pistoler som kunde vara kul att ha. Smith & Wesson mod 4506 eller SigSauer P220 till exempel, eller Ruger P345. Fast inget slår en gammal 1911 oavsett vad den jämförs med, möjligen kunde något komplettera men knappast ersätta. På samma sätt som inget kan slå en äkta old scool K-frame Smith.
Och på jaktfronten finns mycket även där men inte mycket slår ändå 9,3x57 och 6,5x55, även om där finns gott om dugande komplement. Särskilt skulle et sådant i så fall bestå av en enkelskottare i kaliber .30-30 och kanske en .45-70 och en .22 Hornet och en .223 och...
Ja, alla goda ting är i sanning tre [minst]
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar