Ny skjutbana till klubben

Idag var en av de härligaste dagar jag haft på flera dagar, det var en bra dag helt enkelt. Anledningen var att jag på mailen för några dagar sen fick frågan av klubben om att ställa upp att hjälpa till med upprustandet av en gammal halvt bortglömd skjutbana ute vid klubben, en supernice 50 meters. Klart man gör, klubben är ju en sån trevlig plats och folket där inte minst. Dessutom visade sig skjutbanan vara utomordentligt fin, mycket märkligt måste jag tycka den lämnats åt förfall i kanske femton år. Snackade med en av gossarna där som sa att under de tolv år han varit medlem hade han aldrig tidigare satt sin fot i den där skyttelängan. Det fina med den är dels det mycket trevliga huset med skjyttelängorna i, det har allt, verkligen. Elekroniska målbanor man skickar fram och tillbaka måltavlorna med. Markerat ut är 10, 25 och 50 meter. Sagolikt. Alltså rent obegripligt att allt detta bara stått övergivet och växt igen på det där bedrövliga viset. Själv hade jag ingen aning om att den tillhörde vår klubb, jag har hela tiden trott det var nån obskyr gevärsklubbs lokaler och banor. Hurra liksom, det här bådar gott.
Min digra uppgift bestod idag av att medelst dammsugare göra rent alla skjutplatser, vilka som vanligt verkar vara är klätt i nån sorts sträv filt. Nu räknade jag inte antalet skjutplatser men längan var lång, många många skjutplatser. Allihop var helt nedlusade med gammal isolering som fåglar och möss roat sig med att finfördela till ett snuskigt dammigt inferno vilket givetvis satt sig i den där sträva filten. Detta blandat med drygt ett decennium av annat damm, fågelskit och vem vet vad. Jo, det var en fröjd att med stenhård nit gå loss med dammsugaren på det där för nu är det så rent som aldrig förr.
Utanför skyttegluggarna, som är jättestora och fina, löpte några andra herrar amok på den närmast ogenomträngliga skog av sly som erövrat hela stället. Vissa träd, som tallar och björkar var stora små riktiga träd. Motorsågar, sekatörer och en röjsåg hade vid dagens ände rensat upp nästan hela skjutbanan, ett fantastist åstadkommande. Nu ser jag fram emot att åka dit imorrn igen för att röja lite till.

Så just i detta nu sitter jag här med en kall pilsner framför mig och från köket doftar av rotfrukter på rostning i ugnen, med smör och örtkryddor. Doften är helt fantastisk och vid servering blir det ett glas rödvin. Rostade rotfrukter, i det här fallet potatis, morot, kålrot, gul lök och lite tomat är otroligt gott med lite rosmarin och salt på. Vill man är det utsökt att servera det hela med en köttbit men ikväll blir det vegetariskt för något kött hade vi inte. Vegetariskt är gott det med. Och så till detta serveras en kryddig créme fraiche vilken man rikligt klickar på och njuter under stor glädje. Ja, för god mat är också väldigt trevligt, särskilt efter en dags hårt arbete ute i kalla höstluften full av härlig sol.

Dessutom har jag bestämt gått ner ett par kilo, minst, på senare. Mest tror jag på grund av mitt myckna cyklande och promenerande. Så fort jag får tillfälle går jag långa promenader, ibland tar de flera timmar, eller åtminstone ett par. Sen cyklar jag förstås på min röda damcykel till klubben lite då och då och ibland lite var stans. Dessutom har jag för vana att promenera med frubäret till jobbet och då har jag cykeln med mig så jag kan cykla hem. Sen möter jag henne så ofta jag kan efter jobbet, allt för att komma ut så mycket och ofta som möjligt. Jag är liksom en nästan extrem utemänniska, jag tål inte att vara inomhus.
Nu när hösten äntligen gått och blivit riktig höst med fina klara soldagar med kall frisk luft full av mustiga dofter av jord och löv är utelivets fröjder närmast obeskrivliga. Jag skulle nästan kunna bo som en igelkott i en hög med löv om nätterna och promenera i skog och mark om dagarna. Fast så är det onekligen rätt trevligt att sitta här också med doften av härligt rustik mat från köket och med en kall öl framför sig. Och datorn, denna besynnerliga pryl genom vilken hela världen på nåt vis ligger för ens fötter. Fantastiskt hur bra man kan ha det.

För övrigt ska jag ut till klubben en dag snart för att skjuta lite med nya revolvern också för det är kul. Har redan varit ut en kort sväng och testat lite. Den är bara för mysig, verkligen rolig att skjuta med. Fyra tum och blånerat utan underlugg är verkligen vad jag personligen betraktar som det allra mest estetiska och ergonomiska som finns. Jag är helt såld på det konceptet, så såld att jag håller på att spåra ur helt.
Visst, precis. Jag vill köpa igen, jag vill stilla begäret av det kanske mest optimala man kan äga. En Smith & Wesson mod 29. Fyra tum, äldre modell, gärna 70-tal i bra skick. Ja det är definitivt nästa stora dröm.

Ut igen och ut lite till.


//The Orator