Det jag utan tvekan skulle sakna allra mest av allt vid ett liv långt från civilisationen vore öl. Ett liv utan denna obeskrivligt trevliga dryck skulle förvisso fungera utmärkt men saknaden tror jag skulle kunna bli något av ett dilemma. Mycket gillar jag med det urbana livet samtidigt som få ting egentligen känns särskilt nödvändiga, jag tänker bekvämligheter och annat man helt enkelt fötts med och därmed vant sig vid såpass att de är svåra att inte vilja ha. Nu är jag förvisso en enkel man med små krav på moderna bekvämligheter för att trivas, men vissa saker är mer eller mindre grundläggande. Rent vatten är naturligtvis den första och största, vatten måste man ha och tjänligt måste det vara. Det går att ordna, landet vi lever i, Sverige alltså, är fullt av rent vatten ute i naturen. För övrigt har jag en sommar bott på en plats helt utan vatten vilket innebar att jag fick ta med vatten i dunkar till stugan jag bodde. Ingen värme, bara stearinljus och en liten gasolspis typ campingmodell med två plattor. När jag behövde varmvatten kokade jag bara upp lite i en kastrull och använde till vad det nu kunde vara, hygien och disk tex. Fantastiskt hur energisnål och medveten om hur mycket man förbrukar man blir under såna förhållanden. Men öl hade jag, och Whisky och böcker och levande ljus. Och mörkt var det om kvällarna och kallt om nätterna, trots att det var mitt i sommaren. Och trevligare tid har jag nog aldrig upplevt. Asketen i mig trivdes och nu längtar den mer eller mindre konstant efter ett sånt liv igen, men då ogärna utan öl, denna fantastiska lyx man högst ovilligt är utan.Fast mycket mer finns förstås man ogärna skulle vilja vara förutan. Till exempel skulle jag vid en flytt ut i det enkla ta med en nagelsax för det är en sån där liten sak jag bara inte gärna klarar mig utan, även om det går. Jag skulle naturligtvis packa det givna nödvändiga så det behöver knappast nämnas. Men andra saker som en knippe tandborstar och tandkräm vore bra, man är ju så van och så är det så praktiskt även om det går att sköta munhygien med skogens många material. Praktiskt ska det vara, åtminstone under en övergångsperiod tills man kommit underfund med det verkligt enkla livets många finesser som finns där att upptäcka och lära. Det är ju så härligt med ett enkelt liv, lagom besvärligt att man aldrig hinner bli uttråkad.
Just det med att man lätt blir både rastlös och uttråkad är en av de större nackdelarna med ett liv i det moderna samhället. Allt är så praktiskt, så tillrättalagt och präktigt att det blir trist. Allt finns i överflöd överallt, som mat och varmvatten, affärer dignande av godsaker och snabbmat i vartannat gathörn. Skitpraktiskt och bra på sina sätt och vis men samtidigt så urlakande trist att man kan bli gråhårig (och fet) för mindre.
Ja, jag är verkligen en bakåtsträvande träskalle av mått. Jag har levt asketliv i olika former under perioder och så fort det blir för bekvämt längtar jag hem igen, till det bitterljuvligt besvärliga. Dessutom tål jag inte elektrisk belysning, jag blir irriterad och arg. Det finns överallt och dränker världen i en motbjudande ljusförorening man numera med viss svårighet alls kommer undan. Som här, utanför huset man bor i ligger parkeringen en bit bort på baksidan, belyst till vansinne med jättestora gatlyktor i stora klungor, nästan som en fotbollsarena. Det är förfärligt och jag hatar det innerligt. För nä, jag är inte mörkrädd för fem öre, snarare ljusskygg. Folk däremot verkar lida av nån sorts närmast pervers skräck (med förvisso på sina håll tragiskt fog) gentemot såväl sina egna medmänniskor som obelysta platser i allmänhet. Var och varannan inte bara dränker sina hem med lampor högt och lågt, de tänder utanför dörren och på altanen. Trots att hela bostadsområdet som sagt redan dränks i bländande gatljus.
Visst är det härligt att vara sådär ohämmat kärv och grinig på saker man inte gillar, ja det är det. Jag njuter av att avsky saker ibland och min kanske största fiende är det elektrsika ljuset, därefter ljudet av all trafik och allt annat som inte är tyst. Därför längtar jag svårt efter ett liv utanför det bebygda, belysta och asfalterade. Trots att det inom allt det där ryms så mycket gott. Men hur jag än vrider på det ser jag i slutänden fler nackdelar än fördelar gentemot ett asketiskt liv långt från allt det där.
Men ölet, ack, detta det moderna livets förmodligen enskilt allra godaste sida. Bara en sån sak som att lagom ivrigt öppna kylskåpet, bländas för ett ögonblick av dess intensiva belysning och plocka ut en iskall pilsner. Öppna den, dofta den och låta svalkan fylla kroppen med sitt helt oförlikneligt njutbara innehåll. Känna första klunken bli som ett med kroppen och sakta gifta sig med sinnet, ett i taget tills rötterna vill ha mer. Själen själv reser sig som för att ropa lyckligt av behag. Ja, ack att gå miste om något sånt, ack och uppriktigt ve. Här krävs en kompromiss. Jag bor där borta, lagom långt bort att fortfarande nå dit det gyllne ölet säljs, och såklart att jag har pengar nog att köpa det åtminstone ibland. Att njuta förstås där, hemma där borta.
För övrigt är det en närmast omåttlig berusning i sig att avnjuta blotta smaken av kallt öl ute i det tysta, mörka, gärna lite kalla. Höst ja, lite lagom kyligt och klart, lagom blåsigt. Omgiven av höga doften från sumpigt fuktig jord, av skog och fallande löv. Omgiven av blotta suset från granar och andra svajande träd långt från alla andra (o)ljud. Möjligen belyst av en full eller halv måne på väg över natthimlen. Det mina damer och herrar är njutning på riktigt.
Sen vakna hemma i radhuset, lagom törstig på vatten, pissnödig förstås, kliva ur sängen och sätta på en kanna kaffe. Äta frukost bestående av apelsinjuice och en macka med ost och härlig gurka. Modernt och bekvämt. Sen fortsätter man drömma medan man långsamt ser till att livet går i den riktning drömmen anger, för dit ska man, det är livets mening. Drömma först, leva lite under tiden, vara duktig och njuta så gott det går mellan varven. Reta sig på gatljusen, gå långa promenader ut i "skogen" med motorvägen som granne. Leva på utflykterna och promenaderna mellan räkningarna och de ändlösa plikterna. Ta en öl till mitt i veckan, bara för att det är så in i helvete gott, filosofera lite grann och kanske öppna en flaska vin. Sudda lite lagom, sudda ut gränserna en stund.
Sen en dag öppna vapenskåpet, ta ut revolvern, lite ammo och allt det där. Packa ner i väskan, ut till cykeln och veva bort till rangen. Skjuta lite, leva lite och sen åka hem och knåda lite på frun, varm och fin. Livet, det är livet. Reta sig på saker, drömma sig bort och planera för nästa inköp av nåt roligt, köpa det, förverkliga sina drömmar och sig själv. Köpa en 1911 och skaffa sig en Smith och ett par trevliga hölster, ta ännu en pilsner. Det är kvalitet.
Härlig är jorden, fast särskilt ölsmak,,
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar