Inte mycket går upp mot att packa ner lite prylar i cykelkorgen på röda damfaran och veva ut till skjutbanan. Jag har varit där flera gånger de senaste dagarna för att förlusta mig i denna livets allra bästa av fröjder. Sist hade jag bössan i ett vadderat vapenfodral tight över ryggen och väskan med pistolen (High Standard) i korgen tillsammans med en del ammo. Solen sken förstås och svetten lackade. På vägen dit för den är jobbigast även om den inte är hemsk, det lutar lite lätt mot hela vägen så gott som men bara nästan. Bitvis rullar det på rätt bra och det är behagligt att sitta där och få små flugor i ansiktet, och sol och vind och skogsdoft. Det är en stunds vevande meditation på väg till det roligaste jag vet.Väl framme packar man upp, plockar fram målmaterial och ordnar inför en stunds härligt skytte. Pistolen först, det var en annan på inskjutningsbanan (80 meter) så jag tyckte det var lika bra att skjuta lite tjutvåa först en stund. Helst vill jag vara ensam när jag ger mig dit men det är man inte alltid och lite sällskap med någon likasinnad kan vara riktigt trevligt det med. Även om det inte är samma sak som att vara solo.
Nå, det gick väl lite sisådär, inga fantastiska resultat, men så är det inte alltid det viktiga även om det förstås är kul när allt går som det ska. Bara att vara där, bara att skjuta en serie, knalla fram och klistra, fundera lite, ragla tillbaks och ladda om. Det är livskvalitet.
Bössan fick sitt även den när tjutvåorna var slut, jag hade bara tagit med en ask för att mysa lite med. En utdragen stund på pistolbanan blev det och snart alltså en stund till på älgbanan. Så packa upp ammo och bössa där, ladda och Pang. Det är mysigt att skjuta bössa, den sparkar bestämt och behagligt. Dammet i sandvallen yr i den knappa vinden när kulorna slår i och man förundras lite lätt av den massiva kraften man håller i. Ja, bössa är kul det med, väldigt kul.
Öppna riktmedel går bra även om 80 meter nog är gränsen. Det går men en kikare förändrar saken betydligt så kikarsikte kan vara bra att ha, när man vill det. Dessutom ska jag ta och skaffa mig ett bättre hörselskydd till när jag skjuter gevär då kåporna jag normalt använder kommer lite i vägen för kolvkammen. Vid anläggning trycker kolven mot kåpan och stör, det går men är ingen höjdare. Nu har jag provat ett par varianter men inte riktigt hittat en bra variant som jag tycker är helt bra så det blir att fortsätta leta och testa. Vanliga öronproppar är en variant jag varit lite inne på men så tycker jag de är lite bökiga att få till bra. Jag har även testat ett par modeller där propparna sitter som på en plastbåge men dessa har inte funkat alls för mig. Mina öron är nog lite sneda eller nåt.
Jag testade några laddningar med allt från lätta helmantel till 18,5 grams jaktammo och skillnaden i rekyl är påtaglig. Jag gillar 15 grams Oryx, fin kula till 9,3x57 och trevlig som tusan att skjuta. Olika kulor och kulvikter har förstås olika användningsområden och syften men 15 grams Oryx tror jag duger bra till det allra mesta. Och så mysig att skjuta, mjuk men bestämd. Ja, 9,3x57 är en trevlig kaliber, mycket trevlig.
Så var jag ute en dag i slutet av förra veckan och plinkade med .38:an, en väldans trevlig patron för övrigt, särskilt i revolver. Nu har jag förvisso inte skjutit den i någon pistol men revolver och .38 Special är ungefär lika synonymt som .45 ACP är med 1911. Båda dessa är just de trevligaste man kan skjuta vid sidan av .22LR som alltid är omåttligt kul. Men trettiåtta, ja, verkligen. Kanske världens roligaste kaliber, sannolikt rent av.
Och hur kul som helst har jag till råga på allt fått för mig att filma lite med min urusla kamera och lägga ut på YouTube. Kvalitén på materialet är som bäst uselt men det är inte så noga, det är roligt och det räknas. Idén slog mig att det kunde vara lite roligt att lägga ut lite film med denna rätt ovanliga revolver för världen att beskåda, jag har inte lyckats hitta mycket om den annars så varför inte dela med sig liksom. Klart man ska så sagt och gjort ligger där nu två urkassa små filmsnuttar med stjärnan i dramat, CZ ZKR 551, den udda revolvern.
Med tiden, när det nu blir, lär det hur som helst bli att investera i en kamera, främst för att foto är ett av mina största intressen jämte jakt och skytte. Sen kunde det förstås vara lite kul att kunna göra lite bättre filmmaterial till tuben också, för blotta nöjet som sådant. Den internetska tekniken är ju så fantastisk och ett utmärkt media att dela med sig av saker man gillar, som skytte och sånt.
Nåväl, det får väl bli en 1911 också, det är lika bra. Att ingen sådan ha när året till ära faktiskt firar modellens hundraårsjubileum vore ju onödigt. Man måste ha sina tre favoriter, tjutvåan, trettiåttan å förtifemman, för allt jag nu saknar är just ett A-vapen. Ibland vill man liksom vara med och smälla den kategorin på tävlingarna för det har hur man än vrider på det sin charm det med, även om revolvrar är min generalgrej. Dessutom håller två av polarna på med just 1911:or, gjuter egna kulor och laddar med fina Dillonpressen. Inbjudan till både gjutning och laddning vore väl korkat att neka, liksom nöjet att skjuta the fortyfive. Klart man ska.
Well, hur det blir med allt vet man inte,,
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar