Tre favoriter

Dels för att den gamla headern milt uttryckt var mer än lovligt slätstruken och trist, minimalistisk javisst och det i sig kan för all del vara bra men inte i det här fallet. Anonymitet i något så viktigt som en webpublikation går givetvis inte för sig. Nu har jag ändrat på det och gjort så med besked. Förr bestod den av en rätt smal rem av förvisso behagligt mörkgrönt med titel och undertitel i vitt. Stilrent kanske men inte särskilt iögonfallande. Plötsligt var bakgrunden istället vit med svart text och bilden av min favorit bland favoriterna, en 1911, min gamla Remington Rand som jag hade och dessvärre av gammal vana trogen vansinnigt nog sålde. Och de två patronerna .45 ACP som jag fotograferat, liksom 1911:an, vilka sedan redigerats aldrig så lite i Photoshop, ett mycket trevligt program. Allt detta sammansatt i en egen bild, en ny header att kröna denna min blogg med. Tycker nog det ser rätt mycket mer talande ut nu, man ser liksom direkt när man kommer hit att här handlar det ju om intressanta saker.
Bakgrunden tänker jag låta vara, det var bara headern som var väl anonym, sannolikt för att vara så allmän som möjligt. Kanske tänkte de som gjort mallen att man ska sätta sin egen bild som header. Nu har jag gjort så och är väl relativt nöjd. Ingen lär missa vad den här bloggen handlar om nu. Dessutom passar just 1911:an in som ingenting annat, den och patronerna. Fortyfive är ju ett koncept.

Dessutom har jag kommit fram till att det finns tre grundläggande patroner, eller kalibrar, som jag gillar. Det finns naturligtvis många fler jag gärna skulle ta med men måste jag välja blott tre skulle det med stor sannolikhet se ut ungefär såhär.
.22 LR är givetvis hörnstenen, den är rolig, billig och bra. Man kan plinka, skjuta precision och inte minst duger gott att jaga smått och gott med. Utbudet av patronvarianter är enormt, allt från rundnos till bana och fält med pistol och revolver till dräpande hålspets för jaktgevär. Allt från sub sonic till high velocity. Ja, det här är en stor liten patron som verkligen äger sin givna plats i varje anständig vapengarderob. Passar som sagt lika bra i revolvern som pistolen och geväret. En i klart bokstavlig mening mycket allsidig patron.
.38 Special är den andra, lite som med tjutvåan fast mycket mer potent utan att för den skull vara ens nästan extrem. Mild och fin samtidigt som den med rätt kula och laddning kan åstadkomma vad som tangerar en .357 Mag. Antingen kör man WC-laddat för tavla på 25 meter eller så kör man med en mer normal laddning för allmänt skytte eller så laddar man på rejält med exempelvis en 125 grains hålspets. Mångsidighet med stor variation avseende prestanda beroende på vad man vill ha den till. Kan som tjutvåan fördelaktigt laddas i revolver, för vilken den är skapt, men kan även skjutas i pistoler som S&W mod 52. Vill man finns det en hel del bygelrepetrar från både Marlin, Winchester, Uberti och Rossi att välja på, vilka vanligen även skjuter .357 Mag. Ungefär lika mångsidig som en tjutvåa helt enkelt, fast mycket kraftigare utan att var för mycket för något som helst ändamål.
.45 ACP förstås, den av dessa tre helt utpräglade pistolpatronen. Den går dock även att skjuta med revolvrar som S&W 625 med flera liksom det finns, även om de är mindre förekommande, gevär. Inte helt vanligt men det finns. Dock är det givetvis 1911 man tänker när man ser en .45 ACP, den är helt synonym med det vapnet då de togs fram för varandra. Dessa två, 1911:an och patronen är ett koncept, de hör ihop. Världens mysigaste pistolpatron av grov kaliber, den är som jag ser det helt utan konkurrens på många sätt. Och givetvis har jag själv haft flera, senast denna Remington från 1943, ett original nummerriktig från WWII. Nu pryder den som en krona min blogg, passande nog. Klassikernas klassiker, tidlös estetik och funktion.

Nu finns det som sagt bra många fler men ska man begränsa sig till tre tycker jag nog dessa är vad man bör ha. En liten men god, en lagom en och en riktigt grov. Tjutvåan passar lika bra i pistol som revolver eller gevär, ingen större skillnad, mycket mångsidig. Trettiåttana är precis lagom till allt sånär, precis lysande till revolver, världens trevligaste handeldvapen. Förtifemman är given att avfyras från en standard 1911, helst ett gammalt lagom slitet original men kan lika gärna vara en Norinco eller en Springfield Trophy Match. Så länge det är en något sånär nykter 1911 kan man inte gärna önska mycket mer.

Med andra ord har jag tjutvåan, jag har trettiåttan men ingen fortyfive, skamligt men sant. Alltså begriper ju var och en att nästa projekt går ut på att åtgärda denna syndiga brist. Nä, inte nu, just nu har jag fullt upp med annat, närmare bestämt en annan gammal krigshäst. Husqvarna m38, eller Mauser m38 om man så vill, sak samma, tillverkad av vår anrika gamla vapenfabrik. Ett jaktspett och precisionsverktyg för långa håll. Och storviltsbössan 9,3x57 förstås, ett projekt av klass det med. Så, jag har fullt upp och något att drömma högt om ska man ha så blodtrycket inte sjunker under hälsosamma nivåer. Därför ska jag tills vidare förkovra mig i övriga projekt. En 1911 blir det tids nog.
Eftersom hösten som bäst håller på att invadera vår värld är det läge för projekt av alla de slag sommaren inte bjuder till. Mer pyssel, inte lika mycket skytte men förmodligen lite jakt. Var sak har sin tid och hösten har tveklöst sin med allt vad det innebär.

För alla goda ting är tre [minst]


//The Orator