Istället för att falla tillbaka i ren vana och köpa något nytt ska jag ta mig samman och göra klart vad jag startat. Stort beslut, slutsatsen slog mig för ungefär en minut sen, lite grovt. Det är ju en tanke som retat mig rätt länge, fast inte så länge men ett litet tag och det räcker. Jag vill förstås i jakten på det perfekta förhållandet av bestånd i vapenskåpet avseende jakt även ha en fin klass 2 bössa. Det har jag velat sedan länge och särskilt den senaste tiden då begäret varit mig närmast till börda. Som en besatt har jag finkammat allt från Blocket till de handlare jag känner till och dessutom eGun. Inga fynd gjorda, dels för att jag ännu är lite kluven i vad jag ska satsa på. Blir det en Remington 700 .223 eller en HandiRifle, eller blir det en Marlin 336 i kaliber .30-30. Stora frågor varpå jag inga svar funnit och därmed heller ingen ro. För övrigt kunde jag göra saken lätt för mig genom att helt avfärda hela tanken på ny bössa med att jag inte har råd. Punkt. Ändå vill man, ändå letar man och grubblar sig till grånad i pannan.Istället blir det som det ser ut att satsa fullt ut på denna förträffliga 9,3:a. Kanske skulle man ta och ge den det där relativt enkla lyftet med nya delar, utbytbara sådana som medger enkel återställning till rent original om man så skulle vilja. Det kunde sannerligen vara ett alternativ.
Vad jag då skulle göra istället för att försöka köpa bössan jag vill ha men inte kan bestämma vilken eller ens har råd med, ja vad vore väl det. Jo, jag skulle nog börja med att köpa det där trycket, ett Bold med sidosäkring, ny boltshroud och ny kolv. Nog även ett sånt där "cock-on-open-kit". Bara för att det vore kul, bara för att det går och inte minst för att det har jag nog råd. För en ny, eller begagnad för den delen, klass 2 bössa räknar jag med skulle kosta betydligt mer. Och så har jag ju en prima bössa att bygga på och inte minst laborera laddningar till.
Det där med laddning sen är jag för övrigt sjukt sugen på att komma igång med, till bössan alltså för laddning till revolvern är jag rätt varm på nu. Jag har fått för mig att en 15 grams kula av rätt sort kunde vara universalmedlet att utgå från. Det känns som att med den kulvikten till den här patronen borde det gå att få fram ett par riktigt mångsidiga laddningar. Man har liksom studerat både kulutbud och ladd-data på senare och intresset för att ta fram två riktigt bra laddningar riktigt kliar i fingrarna. Laddverktyg och hylsor har jag och ett gäng 18,5 grams kulor, men inget krut och inga 15 grams kulor. Det är inte mycket som skiljer mig från rangen och testmålet. Jag är på G, jag är het som en briserande vulkan.
Men ladda är ju bara en sida av det hela, det här är ett komplett projekt som ju mer jag betraktar det lovar allt mer. Och det ser lovande ut. På sätt och vis gillar jag bössan starkt som den är, ren allmoge sånär som på kikarfästena, med kolven krokig och allt. Men så tilltalas jag samtidigt av tanken på den moderna varianten som ligger vilande i dess potential, den jag så gärna skulle vilja se mer av. Den skulle som sagt bara byggas om på sådant vis att den med lätthet åter kunde sättas samman igen till sin ursprungliga konfiguration. Snacka om mångsidig. Jag tror det inte är mycket annat att göra än dra igång.
Fast frågan är då hur jag vill göra. Trycke med sidosäkring från Bold vet jag redan att jag vill ha och resten av det mekaniska, men kolven. Hur det ska bli med den är jag aldrig så lite osäker på. Ena stunden är jag inne på en färdig valnöt, från Boyd´s, samtidigt som jag är mer än lovligt sugen på en laminat. Men vilken laminat ska man då välja, den grå eller den mer trägula varianten, eller något annat. Färdig finish eller ska man göra den själv, och spara ett par slantar på kuppen, slantar man kunde lägga på något annat samtidigt som man får passa in kolven själv. Det senare är just en tilltalande tanke och då med den grå laminaten, tror jag.
Svåra lyxproblem man har att brottas med. Laminat eller inte, vilken laminat i så fall eller ska man ha valnöt, klassisk och fin. Ska man passa in med allt jobb det innebär eller köpa färdig med finish och allt. Fast så är det ju samtidigt rätt roligt att göra själv, trots att det är besvärligare än man först tänkt sig. Ja svåra bekymmer, ack så ljuvliga och ack så härliga att ägna sig åt. Vardagen behöver helt klart lite konkurrens och sånt här lämpar sig särskilt bra.
Laddning är som sagt ett omfattande kapitel i sig bara det. Hitta en kula som är bra, fast två eller kanske tre. All jakt är ju inte samma, allt vilt kanske inte lämpar sig för samma kula och så kanske dom har helt olika träffläge och förstås olika laddning. Här finns utrymme för mycket intressant forskning. Jag älskar sån här forskning, helt redneck och inte ett dugg vetenskaplig. Eller så är den det, eller både ock rent av.
Jag är nämligen av den uppfattningen, i min ännu ringa erfarenhet på området gällande just denna för mig närmast mytiska patron, att detta vidunder kan vara hur mångsidig som helst. Jag tror det och därför ska jag ge mig i kast med utredning därom, huruvida den är så mångsidig som jag gärna tror att den har kapacitet att vara. Man vet helt enkelt inte förrän man själv tagit reda på hur saker förhåller sig, för som det verkar är patronen ifråga, 9,3x57 alltså, inte helt överväldigande vanlig om än långt ifrån ovanlig. En smula anonym kanske. Den verkar inte vara föremål för någon större offentlig experimentlusta i alla fall, inte som jag lyckats hitta. Något har man ju läst men inte helt överväldigande mycket och särskilt inte i fråga om dess potential som allround. Kanske för att den inte är värst allround men samtidigt kan jag inte låta bli att tro just det att den mycket väl kan vara precis det, rätt hanterad.
Nu är jag alltså på väg att erfara, både vad denna gamla bössa och patron tillsammans kan göra och inte minst i avseende handladdat. Därtill lätt moderniserad, med rak kolv, fint trycke och en bra kikare. Vad trycket i original anträffar ska sägas till dess fördel det att det är riktigt bra, inte fantastiskt men rent och ganska lätt. Har inte vägt in det men efter ett visst förtryck är själva brytet rent som man kan önska. Dock har det en baksida och det är av denna orsak jag gärna byter till ett nytt. Nämligen det att avtryckaren kommer väl långt fram i varbygeln för mitt finger, jag når inte fram riktigt bra när jag håller handen om pistolkolven. Jag kan nu inte hålla om den faktiskt utan måste hålla rätt långt fram vilket ger ett så att säga mindre tillfredsställande grepp om vapnet vid avfyrning. Här kan framförallt ett nytt trycke göra susen och faktiskt en ny rakare kolv. Det senare inte minst för kikarsiktets skull.
Den ska naturligtvis bevaras (i delar) för att kunna användas i det skick den är nu, så gott som helt original. Sånär som på kikarfästen som sagt, men dessa är knappast i vägen så egentligen gör de varken av eller till som så. För bössan med den här gamla kolven är faktiskt som skapt att skjuta över öppna riktmedel med, nästan lite hagelkänsla. Man lägger an och kornet ligger perfekt. Men så var det det där med avtryckaren och avståndet till kolven med handen, där är det ju inte skitbra, även om det går utmärkt. Vad som alltså kan göras bättre utan att man för den skull fördärvar eller ens närmelsevis permanent vanställer vapnets ursprungliga utförande bör därmed också göras. Allt för perfektionen.
Eftersom jag nu gillar bössan redan som den är kan jag såhär på kammarn bara hisna vid tanken på hur fullkomlig den torde kunna bli genom vissa förädlingar. Nya kolven och trycket, nya smådelar och en trevlig finish på det och jag anar något ofantligt. En ballistiskt och ergonomiskt fulländad bössa av det slag man knappast vågar tro kan vara möjlig, men så är det precis vad det är fråga om här. En förmodligen perfekt jaktbössa i alla avseenden.
Projekt ska ta tid, som gott vin och Whiskey. Allt gott tar tid.
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar