Jag som gillar allt har svårt att inte vilja ha just allt, men det går inte och det är för mig ett dilemma. Ivrig och glad hittar man ständigt nya prylar man gillar men måste avstå ca 99% av det och sånt gillar vi inte. Fast så är det faktiskt rätt roligt om man tar ett imaginärt kliv åt sidan och betraktar det hela som från ett tredje perspektiv en stund ibland. Väl där, stående som lite snett från ovan ser det ganska komiskt ut. Man ser där en lätt förivrad man med aptit på allt som denne betraktar såsom trevligt, han frossar och han vältrar sig i lusten till allt och lite till, minst. Särskilt då intressanta vapen då han är både historiskt och tekniskt orienterad samtidigt som han är en svår estetiker. En härligt kärv stofil, något av en enfaldig drömmare och hopplös perfektionist, en nitälskande pedant till egensinnig torrboll. En tvättäkta nörd. Inte helt smickrande kan man tycka men så kan jag ändå i denna betraktelse ändå inte annat än beundra någon så trist som denne besynnerliga individ. Moí, herr Fortyfive, The Orator. Världens förmodligen långrandigaste excentriker.Nej nog med självberöm nu, nog med narcissism. Att vara enfaldig är bara något man är och själv trivs jag och mår som få uti denna min syndiga enfald. Ety, ack ja, jag har förstås gjort det igen, jag har ånyo snavat på min egen ambivalens och jag gör det offentligt. Varför skyla sin personliga svaghet när man öppet kan skylta med den. Men precis, klart man gör.
Jag har köpt, eller för att vara mer korrekt, jag har precis inlett den administrativa delen av vad som snart är att betrakta som en fullbordad affär. Ett gevär, en (HVA) Mauser m38 i original är objektet för denna gångs upphandling. Affären som sådan är praktiskt taget klar sånär som på en del pappershantering via myndigheten och så, men att bössan är på väg att bli min, rent juridiskt och fysiskt är klart. På så vis är den redan min och därmed har köpkorrespondensen utfallit i det att affären i detta nu bordläggs.
Kalibern 6,5x55 är ju inte bara en klassiker i sig, bössan, en Mauser m38 är om möjligt något av det mest åtråvärda marknaden har att erbjuda. Och den erbjuder inte just detta särskilt ofta och absolut inte till detta pris. m96, halvkarbin, långhållskaliber, historia, estetik och teknik inbäddat i ett enda objekt. Jag hisnar vid blotta insikten av mina handlingars bottenlösa storhet, jag är på väg att investera i ett stycke ovärderlig, intakt historia.
Med tanke på min 9,3x57 vill jag ha en långhållsbössa med potential för extrem precision på upp till åtminstone ett par hundra meter. Här kommer gamla patronen 6,5x55 in i bilden som det enda egentligen riktigt attraktiva alternativet, som dessutom är en Svensk nationalstolthet. Med dessa två bössor ligger grunden för en lysande heltäckande ballistisk framgång i skog och på bana fast som en klippa. 9,3x57 till gammelgrisen och älgen, 6,5x55 till mer eller mindre allt annat, kanske med utrymme även för en klass 2 nån gång i framtiden, förmodligen om jag känner mig själv rätt. Kanske en Marlin 336 i .30-30, kanske en NEF Handirifle i .223 Rem. Men som det ser ut nu har jag allt jag kan önska. Priset på m38:an tillåter utrymme för det där stora projektet för den grövre bössan och det var där beslutet slutligen föll. Jag får båda, två allmogska klassiker av oförliknelig karaktär, var och en på sitt vis. Och jag har råd, halleluja.
Är jag en lycklig människa eller är jag en lycklig människa. Det är ingen fråga, det är ett faktum, ett påstående. Jag är lyrisk, berusad på min egen enfald, hög på ambivalensens trinda afrodikum. Lyckan är total, sånär.
Varför inte hänge sig medan tid är,,
//The Orator
0 kommentarer:
Skicka en kommentar