Idag fick jag ett skamligt förslag, så skamligt att jag fortfarande rodnar av lycka flera timmar senare.Pratet som pågått en mindre tid med en ny bekantskap ledde plötsligt till detta, en oväntad och helt klart minst lika angenäm fråga. Eller snarare ett frågande påstående skulle man kunna säga. Den handlade förstås om jakt.
Eftersom jag är jägare i blodet, har jägarexamen åtminståne sedan yngre bronsåldern samt ett brinnande intresse men ingen mark kom detta som en glad överraskning. Fågeljakt på en smått enorm skogsmark mitt i sverige, eller södra mellersta norrland om man så vill. Ett förslag som givetvis inte kan bemötas med annat än ett febrigt jakande svar. Klart karln ska ut på hajk!
Som det inte var nog här, jag erbjöds helt ogenerat plats att delta även i fler jaktsammanhang. Javisst, frossan är total, det handlar om allt, rubbet, everything. Vi snackar allt från Ripa till Älg. Och som sagt, detta tål att upprepas, på väldiga marker, vidsträckta landskap av muskig tyst gammal hederlig svensk vildmark. Djup suck, jag tror jag dånar.
En helg här, en vecka där, kanske två. Herregud, jag tror jag blir religiös på kuppen. Nån form av divine interferance verkar nästan ha ett finger med här, sånt här händer inte. Fast det är precis vad fallet är, och inte är jag så mycket som närmelsevis religiös heller. Men ändå, det luktar aldrig så lite Oden, kanske Freja eller nåt i den stilen. Helt klart, så är det.
Jag bugar mig inombords till eventuella myrtroll, vettar, älvor, skogsrån eller vadhelst i fullaste möjliga ödmjukhet. En chans att blomma ut i min kanske äldsta och mest genuina dröm står för dörren, jag känner tröskeln med tårna. Jag andas djupt, jag andas skogsdoft!
Nåja, tillbaka på jorden igen. Fasst vänta ett ögonblick, ska bara fylla på med lite mera kaffe.
Sådärja, kaffe i koppen och en stor glädje i bröstet. Nu blir det att googla efter en bössa, en hagel för att vara mer precis. Sen, eller senare, blir det att hitta en klass 1 studsare, 6.5 eller kanske 30-06. Det visar sig, den lär få vänta.
Hagel kan man hitta billigt, jag hittade en idag för hundrafemtio spänn. Lite i risigaste laget, men cool som stryk. Det var en gammal Husqvarna med utanpåliggande hanar, side by side förstås. Hur läcker som helst, men förmodligen i skick som en svårt väderbiten fornlämning.
Det blir att fortsätta leta, för en bössa ska jag ha, jag måste ha en. Jag tänker inte missa chansen till mitt livs dröm över en sådan skitsak. Pengarna vrider jag ur ett par gamla sura strumpor om jag så måste.
Ett tips jag fick av herrn med jaktmarken var att uppsöka Mora Vapensmedja strax utanför Mora. Enligt uppgift ska han vara bra och ha mycket att välja på. Dessutom lär han ha en komplett vapensmedja, varav namnet kan man inte annat än stilla förmoda, vilket är bra. Han fixar det mesta, fick jag veta. Det köper jag, helt klart.
So, Mora it is then. Det blir till att dra ut på roadtrip igen. Faktum är att jag och Quinnan min var på just roadtrip runt dessa trakter för inte helt länge sen, ganska nyligen faktiskt. Där var fint och nu lockar denna tur än mer till repris.
Eftersom jag har en del ledighet att se fram emot den närmaste tiden finns gott om utrymme för ett dylikt företag. Enda smolket i bägaren är som alltid av finansiell karaktär, men sånt är till för att lösas.
Man måste vara optimist, annars blir man pessimist och det vill jag bara vara när jag själv känner för det, och det är inte helt ofta. Bara ibland, det kan vara nyttigt det med. Men inte nu, för nu strålar optimismens ljungande sol som aldrig förr.
Skogen; here I come, prepare your self!
//The Orator
Inlägg
